vrangorhapsody.blogg.se

Skulle det bli en julkonsert även i år? Kan en sådan tradition brytas när Ann-Sofie och Ulrika i år valde att inte vara med? Jamen när vi andra ville – skulle vi våga att köra extremt decimerat eller chansa på att plocka in förstärkning och göra något lite, lite annorlunda? Tja…varför inte? Tänkte vi,  vi har ju massor av tid att öva – sådär i slutet av oktober i alla fall, och lockar till oss Maria Kjellberg från Styrsö.  Det var inte så svårt, alltså vem vill inte komma till Vrångö och sjunga lite då och då, speciellt i ösregn, snålblåst och lite osäkra reptider… Jo Maria vill förstås – och glada är vi för det!

Matts har mer osäkra reptider än någonsin annars och låter meddela att han har det osannolikt snårigt. Alltså OSANNOLIKT… måste få dekonstruera det där ordet för ett ögonblick… Sannolikt är ju något som är likt sanningen, men i lågkonjunkturer har vi inte riktigt råd med att slänga oss med sanningar, utan för nöja oss med sannolikhet – alltså ganska likt sanningen men inte helt sant – det vet ju alla – det har ju Tage Danielsson bestämt för länge sen. Så om något inte är helt sant utan bara lite likt sanningen och så sätter vi prefixet ”O-” framför..alltså O som gör stamordet till ett antiord… O-smart=inte smart, O-klok = inte klok och O-formlig = utan form.

O-et framför sannolikt motsätter ju det där som var nästan sant till att bli o-nästan sant… Med den logiken hade alltså Matts det inte så snårigt… å andra sidan Är Matts polis, de hade det säkert trassligt och behövde en utredare att bena ut det hela med… (jamen ja, jag är ju så himla rolig).

Så Donsö Kyrka blir det för en första julkonsert 15 december. Lite mildare väderlek än vad jag vill minnas (vll minnas - världens bästa uttryck, jag vill minnas det jag vill minnas och då blir det som jag vill) förra året. 

När Mike, Matts och jag kommer fram till kyrkan har Martin och Anna i princip riggat klart ljud och ljus…Martin vill ju helst ha en spektakulär ljusshow vid varje tänkbart tillfälle, och det där med att lägga våra LED- ljus på golvet blir lite fräckt, Silverbling undanbeder dock grönt ljus – det får henne att se ut som Grinchen – vilket iofs stämmer på sätt och vis…och å andra sidan vet alla att genier väljer grönt…Jag gillar blått också. 

Ja och förresten  ljudet är visst lite si och så, från början var det knappast alls...och jag och Anna skickas i racertaxi över till Skäret för att hämta kablar som sen varken fungerade eller behövdes – allts en kan ana att det var ett knep för att få oss ur vägen. Vad som eventuellt skulle hända medan vi ägnade oss åt bortavaro vette fåglarna – inga större överraskningar väntade vid återvändandet – ja förutom att kablarna vi så hjältemodigt hade swishat över för att hämta, var meningslösa i sammanhanget.  På Vrångö brukar vi få vara förberedda på att folk börjar trilla in i kyrkan redan en timme före utsatt tid, här får vi 45 minuter… och faktiskt blir även Donsö kyrka full. Så roligt för oss!

Jamen vi bestämde oss i alla fall för att lägga till en hel del nya låtar till de gamla vi redan hade; Min bön, Miracle of love, Himlen i min famn, What child is this och Koppången fick haka på, och de gamla låtarna fick bitvis nya kostymer. Bland annat lät vi Mike smyga in en lite juldikt mitt i Nu tändas tusen juleljus.. Mike, som dagen till ära fyller år och om det inte blir något fylleårsjungande, vill vi ju åtminstone få den där lilla juldikten... En liten ja, och vi borde ju veta vid det här laget att Mike inte är en som smyger med små försynta juldikter… han brassar på med värsta rimkaskaden i vers efter vers, rena ordekvilibrismen – you gotta love it, för du har nämligen inget val; han kommer att göra om det nästa vecka.

Maria klarade sin världspremiär med bravur, av nervositet såg jag inte ett spår, kände mig nästan lite stolt över hur hon fixade att köra solopartier första framträdandet, det gjorde inte jag första gången…jag fick till och med lite rysningar på Miracle of love, och det var inte av obehag! och förresten så kul att få leka lite julsaga ;)  Stolt är jag också över Anna – den där Pie Jesu kommer jag aldrig att vilja vara utan på jul – det känns liksom i hela kroppen och till den har den flickan nu lagt till Himlen i min famn, Anna den kan du få låta bli att sjunga på min begravning – det kan ge fel idéer – men Pie Jesu har jag redan beställt. I’m gonna go with style! Sen kan en ju undra varför jag är stolt…jag har ju inte direkt skapat de där, men nu är det som det är.

En liten reflektion…yours truly åker på solo på låtar av en lite liknande karaktär; Snön föll, julsaga och min egen favoritjulsång River… alla har ett budskap som går ut på att julen kanske inte är så himla kul för alla. Det kan vara en tid som för en del markerar utanförskap. Det stämmer lite bra och känns viktigt att få lyfta in den sidan också. Alla älskar inte julen, alla har inte föräldrar, alla älskar inte att pynta, köpa och gotta sig, hos en del väcker det mest ledsamhet, sådär så att en vill ta fram en skämskudde och inte ha det för bra, för att en vet att det finns andra som inte myser så himlans fint i juletid.

 Alla har inte någon att fira jul med, någon har ingenstans att bo, ganska många har inte råd att ge sina barn det de önskar sig, en del har inte någon extra fin julig mat på bordet och när vi önskar en vit jul och tänker på snö, finns det de som önskar att de för en gång skulle fick en vit jul med helt andra tankar om vad en vit jul kan innebära. Att kollekten för våra julkonserter går till stadsmissionen känns därför extra viktigt och verkligt. Och nästa chans att göra något viktigt och verkligt kommer dan före dan. Alltså den 23:e i Vrångö kyrka – be there or be square!

 (Alltså Mike help me out with this one – var där eller var fyrkanting?)