SU- röntgen fest 15 nov 2013
Lämnade Vrångö runt 12 på fredag middag, Anna, Martin, Magnus och jag, alla var lite osäkra på var Mike var; och om han skulle åka med; och ifall han så fall inte hade åkt med; och att vi då hade glömt att ta med oss honom; och att vi så fall borde ringa och säga att vi hade åkt tio över tolv; och att vi hade glömt att kolla om han hade kommit ihåg att meddela om han skulle åke med; och dessutom hade han i sin tur glömt att ringa och säga att vi skulle glömma att ta med honom eftersom han ändå skulle åka från annat håll...för att göra en kort historia lång liksom.
Sen ett himla roddande med bilar hit och dit och kärror och lastningar in och ut i bilar. Jag hängde inte riktigt med i svängarna och motiven, ibland räcker det att bara klara av att hänga med. Magnus och Anna försvann åt ett håll på viktigt äventyr jag tror att det handlade om extra monitorer, hämta fixat ljus, OCH ett fixat fräsht mixerbord . PÅ vägen upp i bilen inser både Martin och jag att vi håller på att svälta ihjäl, som tur är har Martin en påse Fishermans friend att rädda oss med...enligt Martins beräkningar skulle vi klara oss ca två veckor på dessa...Alltså jag gillar mat, alltså två veckor utan hade inte gjort mig gott alls och alltså om det är så att han inspirerats av Magnus LCHF- historia så tänker jag att det kanske gått en liten aning för långt - jag var fortfarande vid ankomst, svältfärdig och trodde jag skulle dö ihjäl mig trots detta kosttillskott. När kocken på restaurang Vällagat frågar om vi inte vill ha lite lunch innan vi börjar bära var jag redo att falla ner på knä och anhålla om hans hand - the power of mat - dessutom slapp jag bära saker en stund....även om Anna vid ankomst tio minuter senare räknade kallt med att vi redan var klara...alltså vi är inte direkt inneffektiva varken jag eller Martin, men vi är inte superhjälteklubben...speciellt inte på fastande mage.
Det kan i alla fall inte understrykas nog hur fint det är att mötas av bra personal på ställen där vi spelar, Vällagat var ett gott exempel.
Så en liten scen monteras medan vi rullar, puttar och bär in...ja en liten scen - med emfas på liten... vi har ju lyckats tränga ihop oss på allsköns pyttescener under årens lopp och det här blev en av de mindre. Visserligen är ju bandet numer lite mindre antalsmässigt, men vi har ju gjort ett litet inlån och har en extra Arne med dubbla keyboards i ensamblen... alltså är vi i princip lika stora som någonsin förut, även om vi är färre flickor och Magnus faktiskt på riktigt är något mindre i storlek.
Lagom till min favoritdel av spelningarna, kabelkoppleriet, blir jag tvungen att dra iväg och jobba en stund - så synd, så synd, återkommer ett par timmar senare och då har Matts och Janne dykt upp. Allt är nästan kopplat och klart och mixerbordet som varit inne på uppsnyggning, service och makeover och ser välstädat och rent ut; har blivit nollställt...inga data kvar...något som Janne faktiskt fixar i god tid. Magnus har placerats bakom scen med trosskydd och allt. Han ser lite låg och bekymrad ut. Låg är han förstås eftersom han befinner sig en halvmeter nedanför oss andra och bekymret är förstås att trosskyddet kanske inte kommer att funka - det är liksom lättare att kasta över kanten. Kast över kanten är kanske vad Magnus har i åtanke då han gör ett ofrivillgit stagedive och sargar revbenen... alltså, vill minnnas att Magnus vid tillfälle spelat med lunginflammation och vid annat tillfälle brutit tårna på de mest omöjliga vis - han är minsann lite bräcklig.
Mirakulöst nog hinner vi soundchecka hyfsat bra och det mesta förefaller funka utan glapp och störningar. Vid sjutiden börjar SU-röntgens personal anlända och mingla runt i lokalen. Själva har vi dragit oss undan längs ner i ett hörn där vi slipper synas bland det glammig folket innan vi hunnit glamma till oss. Magnus känner hur hans LCHF behov behöver fyllas och drar iväg oss till närmaste bensinmack för att fylla på livsnödvändigheter... vi får förstås en föreläsning om LCHF och nyttigheter, vad man ska och inte ska äta. Det man uppenbarligen SKA sätta i sig är sån't som Cola utan sötningsmedel och RedBull light. Allt för att få i sig alla näringämnen på ett effektivt sätt och samtidigt hålla formen. Rund är också en form. Själv satsar jag på den där 5:2 metoden, och jag har hört att det kan vara viktigt att modiefiera dieter så att de passar ens livsstil, träningsmönster etc. jag har modifierat den till 330:0 i år. Det låter mycket mer ultra plus special..och är dessutom grymt lätt at följa. För säkerhets skull köper jag och Anna lite godis och Mike skämmer bort sig med en sesamkaka. För att leva lite on the wild side investerar vi också till Magnus stora förtjusning i en varsin burk Red Bull MED socker. Magnus nästan studsar av glädje - lite likt en langare som lyckas dra ner någon i redbullträsket..
Som brukligt är vid diverse personalfester blir det förstås en massa tal, uppvisningar och hemskrivna sånger och stämningen är uppsluppen. Vi försöker bidra till underhållningen med ett litet quiz - att köra ett quiz för 300 gäster är lite som att hålla reda på en klass med lite för glada 9-åringar... det fick mig att direkt falla in i lärarrollen... vilket år upplöstes unionen mellan Sverige och Norge? Vilken föreställning spelas just nu på stadsteatern? Vilka 8 amerikanska delstater börjar på bokstaven M...? som ett riktigt dålig (men lättbedömt), nationellt prov i "allting"...Det är svårt att avgöra när man lägger upp ett quiz vilka frågor som är lätta och vilka som är för svåra... allt man kan är ju liksom lätt...allt annat kan man ju inte... Min quiz-kompis Matts frågor tyckte jag t.ex var mycket svårare än mina - och kanske var det tvärt om också. Den föreslagna frågan "vem skrev den roligaste boken" och "vad är det för likhet mellan Lisebergskaninen och Kungen" (båda kommer från olika städer) fick inte vara med. Inte mindre än två lag hade i alla fall alla rätt...40 poäng av 40 möjliga - imponerande. fast om man tänker efter var två lag bestående av sammanlagt 8 av totalt 300 personer typ 2,5 %... så lärar-Jennie säger: njae halvbra dådå.
Vi hade en tanke om att låta Carola (i Anna-version) komma på besök, men Anna herself kände en viss tveksamhet. Carola har fått ligga i malpåse ett bra tag, hon är liksom både rufsig och har behagen lite här och där - och även om Anna utan minsta tvekan gör Carola mer trovärdigt 'för mycket' än Carola någonsin själv kan - får hon stanna i malpåsen. När dansen sedan drar igång och Anna får sätta tänderna i Evighet, låter det lite som om Carola far i henne i alla fall... dans ja... redan när vi kliver upp på scenen står ett stort gäng liksom i startposition. danssuget allra minst. Sen är det fullt ös från första sekund, inte en enda låt får folk från dansgolvet och det är riktigt roligt att stå lite i fågelperspektiv (ja nu är vi ju inte mer än max en halvmeter högre upp än dansgolvet så kanske mer lamaperspektiv, kamelperspektiv eller en ekorre i ett litet träd- perspektiv) och se på hur det sjungs med, spelas ut och rockas på. Till och med lite dans på borden till restarangchefens fasa... nya bord...Vi får en del beröm, vi är nämligen grymma - och dessutom syns det att vi har kul - ett av de finaste beröm jag vet - ni ser glada ut - glädje smittar nämligen nåt kopiöst...
En liten paus unnar vi oss - kanske är det åldern men vi har börjat behöva det... tydligen kör de flesta band inte tre timmar i sträck. Glad och nöjd publik i alla fall och det är riktigt riktigt svårt att få till en 'sista låt', dansolvet vill liksom inte tömma sig. Och vi skulle väl i ärlighetens namn förmodligen kunnat ställa upp på ett par låtar till, men perosnalen på Vällagat började se lite krokiga ut... så bara att börja rigga av och trassla med kablar igen. Det är en försvarbar mängd i meter räknat och om man börjar dra i en kabel förefaller det som om det alltid hänger någon i andra sidan, eller att någon står på just den kabeln...som en sådan där universell märklig teoretisk fysisk lag. Jag gillar teoretisk fysik...saker som inte syns men som teoretiskt sätt finns ändå om det bara går att räkna med dem... som min lön till exempel. Higgspartikel har säkert nåt med saken att göra...
Hemåt i natten och vi börjar prata om hur det var förr... innan vi hade släpkärran - alltså den må vara hur intetsägande och o-rockig som helst, men förr i tiden hade vi häst och vagn. Efter det, typ när vi körde igång Rhapsody nån gång för sisådär 8 år sedan, var vi tvugna att hyra ett släp och lasta om till traktorkärra nere i Fiskebäck på natten och köra tillbaka med släpet... alltså det hade de andra nog inte orkat nu när de passerat 40 allihop ... och jag kan ju inte göra det själv ;)
