Kalas på Styrsö 17 oktober 2015
Så här är det: Ander Eldeman har Lennart Palm med sin partyorgel, Lasse Swahn där emot har Vrångö Rhapsody. Betänk då skillnaden mellan när Eldeman firar födelsedag och när Lasse Swahn gör det. Ingen skugga över Lennart Palm - men han är bara en person, vi är en sex, sju nio stycken beroende på hur en räknar. Dessutom har vi mer än en partyorgel till hjälp för att få oss att låta - det betyder så klart också att vi har lite svårare att ta oss fram och bli färdiga - men som sagt vi är fler. Nu är det så att när själva roddandet och bärandet sker denna gång sitter jag själv på en flygplats mellan Reykjavik och Göteborg. Det skulle ju kunna låta som en god ursäkt att slippa bära tunga saker och så- men det är i ärlighetens namn rätt så stressigt...särskilt som planet som gick vid tvåtiden lämnade flygplatsen utan mig och mina kollegor ombord...Under tiden har jag kontakt med Anna som kopplar på sitt proffsiga problemlösar-jag, det lugnar - men får mig samtidigt att vilja komma fram ännu snabbare... Men som min smarta make säger "Att stressa upp och oroa sig gör inte att det går snabbare, en sak i taget" Så jag tar en sak i taget, en kopp kaffe, ett glas vin och en kaka... Avsaknaden av simultankapacitet gjorde förstås att jag glömde äta... Men det är så långt mina partners in crime har hunnit i kvällens program när jag äntligen (efter en insats av Noah och Sandra med golfbil) når fram till Styrsö. Får snabbt information om hur långt det hela är gånget.
Så nu vet jag att roddandet gick quick and easy, vilket det inte direkt brukar vara på Styrsö - med det där berget som ofta är halt...Jag förstår också att Lasse, som också fyller år och är festdeltagare samt konferencier, har full kontroll på läget och styr det hela i enlighet med födsel och ohejdad vana. Vi är också redan något efter i programmet - vilket gör att jag i princip hann fram i tid :) ...och får mat. Italiensk buffé. Det är toppen jag älskar italiensk mat... eller ja... jag älskar mat.
Lasse har i alla fall ordnat det hela som ett quiz - där frågorna är enkla - vilket årtal kom låten? Samma fråga till alla låtar, och så är det meningen att vi spelar en förkortad version av låtar från olika årtal och så slår gästerna sina kloka huvuden ihop och avgör gruppvis vilket det rätta årtalet är. Så väl allt långt....(eller nåt sånt). Nu är det förstås så att det här är ett dansant gäng som gärna vill dansa till låtarna som vi har kortat ner... så några får vi helt enkelt snabbt och enkelt korta upp igen (jaja...förlänga dådå...). Det är tur att vi är flexibla...hur länge vi nu orkar vara det... det här med att VR funnits i 10 år innebär ju att vi också är 10 år äldre än vi var förr... Om vi då är en 6-7 VR-medlemmar så innebär det ju att vi är 60--70 år äldre och då är det rätt så grymt att vi orkar bära så tunga saker och vara uppe så länge på kvällarna. Jag skriver 6-7 eftersom vi fått Mikael som tillskott. Han har liksom kvalat in på grundval av att ha ett förnamn på M. Matts, Martin, Mike, Magnus - det fattar en ju att det då funkar med Mikael. Som tjej bör en ha två N i mitten - det är därför Sanna ibland får hänga på tillsammans med Anna o Jennie. Om vi beskådar bilderna här nedan kan vi tänka att det finns två Anna, den känslan kan en få också i det verkliga livet - hon har liksom koll på allt hela tiden. Till höger har hon även ett ljus hovrande över sig - inte heller detta är något ovanligt, hon är liksom sån. Ljus! Mannen till höger är förstås Lasse Svahn... inte så ofta sedd - men väldigt ofta hörd. Han är liksom lördags morgon i köket för många av oss. Ah alltså nu tänker jag på "Ring så spelar vi" - Jag har aldrig bokstavligen haft Lasse hemma till frukost en lördag morgon...
Det blir förstås en hel del väntande... men det finns en hel del att diskutera backstage under tiden. Som till exempel kommande spelningar - hur och vad och var då? Matts vill hemskt gärna att vi skall spela "Tomten är kommunist" på julkonserten. Frågan är då hur prästen skulle reagera? Alltså nu tror jag själv att Gud har humor, och att präster är människor liksom alla andra. Meeen religion är opium för folket sa Karl Marx, och det var ju han som skrev det kommunistiska manifestet (tillsammans med Friedrich Engels)...well en ska ändå hålla isär marxism och kommunism - då det ena är en teori och det andra kom att bli en praktik som egentligen i det offentliga samtalet är en Stalinism och som Marx inte har så mycket "ansvar" för... meeen det är en helt annan fråga... Tomten har väl egentligen heller ingenting i kyrkan att göra... förutom då att han väl har något etiskt patos där alla som är snälla ska belönas... oavsett om de är fattiga eller rika... Det är ju ändå något av ett kristet budskap...att alla människor har någon slags lika värde... Men samtidigt "Julen är en klassmarkör som tomten jämt förstör" ;) .
Vad hela den här utläggningen handlar om är att jag egentligen inte ser några hinder för att spela "tomten är kommunist" i kyrkan... inte större hinder än vad jag ser för att spela "Vår julskinka har rymt" som Martin önskar. Det KAN bli en julkonsert att minnas av både den ena och andra anledningen...Kanske både Matts och Martin får ringa till "Ring så spelar vi" hoppas på att komma fram och få sina önskningar spelade i radio istället.
Har de otur så får de en fråga de inte kan... typ som den där Magnus sitter och grunnar på... Det handlar om en låt... som går något i stil med "Du är vacker fastän det är mörkt"...alternativt "Du är vacker fastän du är mörk"...
Ingen kunde komma på vad det egentligen skulle kunna vara för låt... Magnus föranleder också en fråga om vad Helan och Halvan heter på engelska... The hole and the half? Mike som ju är av amerikanskt ursprung har aldrig hört talas om The hole and the half...jättekonstigt! Alltså de är ju fortfarande rätt kul! För Mike är de förstås mer kända som Laurel and Hardy...vilket de heter på riktigt... "Helan och Halvan" är bara en märklig svensk översättning... Som om Fawlty towers - alltså "Pang i bygget" skulle heta Bang in the building på engelska eller att Monty Pythons "And now for something completely different faktiskt är översatt till svenska som "Livet é python". Översättningar är en konst i sig själv och som svensk kan en ju fråga sig om 70-talet varit så lyckosamt i just den aspekten...
En av nackdelarna med att vi spelat ihop i tio år är att Magnus uppenbarligen förlorat respekten för överheten ;) så som bilden ovan avslöjar.... En av fördelarna med att vi spelat så länge är att vi har en väldans massa låtar att använda oss av för olika tillfällen. Vid just det här tillfället är gästerna av typen som gärna pardansar och buggar - det verkar lite som om många av dem är ganska vana och kanske till och med har gått en och annan danskurs - det är inte så många som fri-stuffar. För oss är det således en lite annorlunda spellista, men det funkar fint och dans glädjen är uppenbar! Sånt som Du är min man; Ta mig till havet och Slit och släng funkar utmärkt i sammanhanget, trots att det inte är vår vanligaste repertoar - medan "Shut up and dance" inte blir den floorfiller den var på Gills veranda. Det är ju så, musik är genrebaserad och tilltalar olika människor på olika vis. Det är ju det som är lite häftigt och också lite utmanande.
Det är lite skönt att det ändå verkar finnas en del glädje och motivation kvar och samtalen handlar om nya idéer och låtar vi vill göra. Mike avslöjar t.ex att han har funderat över BAOs låt "Du är min man" och säger att om han inte kunde svenska, skulle han av musiken att döma tänkt att det är en strip tease låt. Det räcker med det uttalandet för att en ny idé skall ta form:
Betänk scenen : Mike iklädd endast (men täckt av) post-it lappar (i mitt huvud är det den där halvstora kvadratiska varianten), han framför en liten utmanande dans - vi kan kalla den en lap(p)-dans, till låten "You can leave your hat on"... Samtidigt som han uppmanar publiken "to take notes"... När Anna kommer in som Carola, sjungandes "Fångad av en stormvind" och jag jagar henne som vanligt med fläkten på full köring och Mike får därmed snabbt och effektivt stöd med att avlägsna resterande lappar. Egentligen är det mest fantasin som sätter gränser - men som också ger oss oanade möjligheter!
Runt tolv avslutar vi vårt deltagande i kalaset, extranumret är förstås i det närmaste obligatorisk. DET har vi dock inte lyckats förstå efter tio år...att extranummer så gott som alltid avkrävs - "Simply the best" funkar fint - den passar liksom alla och den passar Anna och hennes magiska förmåga att lägga in en massa känsla i det hon sjunger. Mike kör saxsolot på blockflöjt. Det är kreativt och jag föreställer mig att det kräver lite mindre lungkapacitet... men vad vet jag?! Den enda sax jag med nöd och näppe kan hantera är en sådan en klipper med.
Så det sedvanliga roddandet och färden hemåt i natten. Elias som har somnat till en stund på soffa back-stage vaknar till och hoppar in och bär och kopplaar ner, han får liksom lite mer koll varje gång och vi lämnar så sakteliga över ansvaret ;) .Martin backar med traktor genom Styrsönatten- det är liksom så han transporterar vår släpkärra - det är rätt så imponerande - och Rhapsodys möjligheter att överhuvudtaget förflytta sig mellan olika lokaliteter är helt och hållet beroende av Martin och Magnus. Magnus kör oss andra på fyrhjulingens flak, och så hemåt Vrångö med båt. Min dag som började klockan 4 på morgonen i Reykjavik innehöll helt enkelt en väldans massa transporterande... liten buss, stor buss, flyg 1, flyg 2, taxi, båt 1, golfbil, fyrhjuling, båt 2... när Martin frågar om jag vill åka med på mopeden har jag liksom satt till räckligt många koldioxidavtryck/carbon footprint för att motivera både att tacka nej till mopedtransport samt mitt val att vara vegetarian...