Isbolaget Donsö 6 maj 2017
Det är mycket is nu... ishus och isbolag...
Om en tänker på relationen Vrångö – Donsö, så är den lite som relationen mellan Norge och Sverige. Lite sådär lillebrorskomplex förväntas nog både Norge och Vrångö ha gentemot sin något större granne. Så ja… kanske Vrångö har lite lillebrorsstatus i relation till Donsö då. Donsö är större, Donsö har många fler invånare, Donsö har fler affärer och är lite större på alla vis. Mikael bor på Donsö, bara det gör ju att det borde vara en plats med mycket resurser!
Men liksom Norge har Vrångö oanade resurser, vi ska snart börja borra efter olja i Tjönt faktiskt… och gå på tur… och käka smörgåsar till middag och sälja allting jätte-jättedyrt. Nu har ju Donsö inget Donsö Rhapsody… så därmed har lillebror något storebror inte har… Äh – en ganska meningslös jämförelse – är det något en lillebror älskar, känner sig trygg med och ser upp till så är det ju storebror…(ofta). Skit idet. Martin är Magnus storebror och ibland vet jag inte om liknelsen håller helt…
Vi storgillar i alla fall att vi blir inbjudna till Donsö för att spela på Isbolaget. Dels för att vi förstås vill spela, dels för att Isbolaget på flera sätt är en höjdare – vi har liksom alltid fått god energi och haft kul när vi fått spela där genom åren. Det är en fantastiskt stämningsfull och vacker lokal OCH personalen (som ofta varit olika) är alltid toppen! Liselotte som bjudit in oss får oss att känna oss väldigt välkomna och omhändertagna – sånt är vi väldigt tacksamma för. Sen är också maten snygg och väldigt, väldigt god. Tja om någon undrar så får Isbolaget återigen höga poäng av Rhapsody!
Mike missade förstås en fin middag då han hade bestämt sig för att göra ett försök till kloning och spela på två ställen samtidigt. Som den fantom på cykel han faktiskt är swishade han fram och tillbaka till Styrsö för ett inhopp på ett 50-årskalas. Det är förstås svårt att välja ibland, särskilt när hela konceptet hänger på att alla är med (förutom jag… jag är den fria) och vi sitter lite som på nålar när klockan börjar närma sig åtta och Mike kommer swishande och ger sig tillkänna som han brukar göra, med nåt tut-ljud från scen.
En spelning i en sådan här miljö, där gästerna kommer för att umgås och bli underhållna, kräver lite speciella förutsättningar och upplägg. Människor gillar ofta att göras delaktiga på olika sätt. Det skapar en kommunikation mellan oss i bandet och dem vi spelar för, och det brukar faktiskt lyckas. Den här gången blir det en kombinerad quiz och allsångs-inledning. Det funkar fint, det går liksom att umgås, gnugga geniknölarna, lyssna på oss och samtala eller sjunga med. Jag lyckas förstås med att inleda kvällen att deklarera att vi befinner oss på Styrsö… alltså om Donsö är storebror så är Styrsö liksom storebrors äldre snygga kompis som dessutom är sådär lite trevlig och schysst också (så att en måste irriterar sig på honom bara för att han är bäst). Men alltså jag visste var jag var någonstans, men min själ är fast någonstans i norra Europa där den tvingats fara runt en del… skyller på det…(och att jag råkar gillar Styrsö lite sådär extra). Fadäsen var hyfsat snabbt bortglömd i alla fall…
Krysset var hyfsat enkelt den här gången, allt som en kan svaret på är förstås enkelt. Men att lur ut vilket ord ut titeln som efterfrågas för fråga 4 som innehåller sex bokstäver, när en har låttiteln utskriven framför sig och dessutom hör den sjungas, är inte raketforskning… Inte heller är det särskilt utmanande att lista ut vilken årstid det är som står i fokus i låten ”Sommarnatt”. Jag testade hela krysset på Matts i förväg, han brukar ha koll… brukar alltså. Trixet är att det ska bli ett ledord, i det här fallet ”presentkort”, vilket också råkar vara priset. Matts fick det i testomgången till ”piesLntcort” – vilket var det enda han vann… Okej det hängde på en av undertecknad felplacerad ruta och en av lösaren felläst fråga (och att krysslösaren inte är raketforskare).
Nu står det i alla fall hela tre priser på spel, med olika valör i presentkortsvärde på Isbolaget. Jag hade själv inte haft något emot att vinna dem, men det är möjligt att jäv skulle kunna åberopas då… eftersom jag pusslat ihop krysset och sådär. Nu har vi förstås också världens snabbast krysslösare i publiken (Jerry Carling) och det bör ju premieras på ett eller annat sätt. Nu bör det förstås uppmärksammas att snabbhet inte alltid är synonymt med bra. När min man dammsuger hela huset på två minuter är det inte värt ett pris, trots att det går undan som tusan… Jerry får i alla fall en guldstjärna och vinner en öl från bandet. Det fick bli så. Idolbilder och t-shirts med bandets logga är slut och våra autografer är inte hett villebråd i andra sammanhang än på lånekontrakt. Anna försöker lura publiken att det riktiga priset är en idolbild på Magnus, och att om det är samarbeta bakom krysslösningen får en riva bilden itu eller ha delad vårdnad om den– och detta minskar inte på något vis lusten att vinna.
En som säkert kunde tänka sig en idolbild av Magnus var den lille killen som fick ett par trumpinnar av honom. Ganska snart satt han placerad framför Magnus akvarium (vi har honom där av säkerhets- och bekvämlighetsskäl), djupt koncentrerad på vilka taket Magnus spelade och hängde med med sina trumpinnar på en stol. En kvinna ur personalen uppmärksammade det glödande intresset och såg till att han fick en plastbunke att spela på. Där föddes ett intresse, och som min man brukar säga (eller om det var Nelson Mandela…) ”you always have to start with the children”. Något som också Martin tar fasta på när saker och ting går snett hemma på Vrångö och startar med barnet och låter vikarien Elias rycka in och agera i VT’s sak (som är något heeeeeeeelt annat än VR, men tillika en av förutsättningarna för våran mobilitet). Elias är förstås också intresserad av att delta i kvällens spelning, men ställer den lite annorlunda frågan: När slutar ni? Well…det handlar förstås om den där Sjöbergska viljan att se till att saker blir gjorda. Elias är vår bästa roddare, inget snack om saken.
Vi som är Vrångö Rhapsody har vi lite olika inriktningar och yrken i våra vardagliga liv och roller. Om jag gör en subjektivt orienterad kategorisering så har vi något förenklat en Magister Mike, en Kapten Sjöberg, en Direktör Sjöberg, en Konstapel Björk, en Doktor Sivenbring och så har vi vår Projektledare Sjöberg.
Projektledare Sjöberg har den inte helt delikata uppgiften att hålla oss andra samman och när något går snett får ofta projektledare Sjöberg (det är Anna) klä skott för det. Jag avundas inte denna uppgift. Ofta ska hon föra samman oss och se till att vi alla arbetar efter samma kalender – det är inte så enkelt. En projektledare skulle funka som allra bäst om den var tankeläsare, (eller om alla svarade på dens frågor ;). Risken är när en gör något bra så märks det oftast inte eftersom allt flyter på… bara så du vet Anna, så vet vi hur du sliter med allt runtomkring och håller kontakter, ser till att vi har det vi behöver och att vi dessutom får något att äta. Det är toppen – särskilt då vissa av oss (jag) blir till drakar när saker och ting är rörigt och jag inte syns och hörs samtidigt som jag är hungrig. För mig är det lite av vad teamwork handlar om. Att använda olika kompetenser för att fungera tillsammans, men också om omsorg om den andre.