vrangorhapsody.blogg.se

Det bästa med en sen blogg är att ingen minns vad som egentligen hände, vilket gör det lättare för mig att hitta på...ingen kan bevisa att jag har fel! Har väl försökt att smita undan en aning, men det är tydligen olagligt - och jag är ju rädd att åka dit. I alla fall inga ursäkter har jag, förutom nytt jobb, ett barn som flyttat utomlands och en craschad dator...men nu blir det någon form av blogg i alla fall, någon hugad kan försöka flytta på föregående blogg till arkivet - den åtgärden understöds nämligen inte av den hybrid jag konstruerat av gamla datordelar (it's aliiiiive!!!)

 Jo, det var ju en fest, för Matts turlag, vad de har tur i framgår aldrig, inte är det i musikquiz alla gånger i alla fall. Poliser borde vara laglydiga men; Googlande upptäcktes och grova försök till att köra  Track-ID (det är alltid, alltid förbjudet). Dessutom detta eviga trotsande av förbud mot ditritande av extra rutor  - å andra sidan tycker jag som lärare att innovativa försök skall premieras - t.ex med straff - i Sverige har vi ju böter och fängelsestraff att välja mellan... Jaja, man får väl vara nöjd med det lilla t.ex. att Magnus nästan sitter i bur - det känns obseskrivligt bra ännu!  

 Det kan vara så att poliserna i Matts turlag har blivit lite äldre sen sist, det var inte riktig lika högt tempo på dem som sist, eller så var det vårt förslag att skjuta bak borden för att få dansgolv längre fram som var fel. Församlingen ville hellre hålla sig längst bak i lokalen...och det vet man ju som lärare vilka det är som sätter sig längst bak. De som hade tur och orkade dansa - dansade desto mer - mvg till dem. 

 Massa mycket mvg till Ann-Sofie, Ulrika och Anna också; som fixade käk och fika...för en hungrig eftersläntare var det helt underbart! Förresten...något klingar genus-skevt i att det var just Anna, Ulrika och Ann-Sofie som fixade maten, skönt att Mike finns som motvikt och fixar urgod äppelkaka. Å andra sidan så bör ju alla få göra det de är bra på - och vi tjejer som är så kassa på att bära tunga saker, borde låta bli... tänker att jag är rätt bra på att förhala saker och ting - så jag borde få syssla med det. Martin blir bra på bild, han borde få vara fotomodell. Ann-Sofie är bra på ekonomi, hon borde få göra pengar. Ulrika är bra på att sjunga, så hon har i alla fall hamnat på rätt plats... eller så kanske vi borde tänka att vi gör oss bäst tillsammans, och Anna som är så himla bra på att organisera kan få hålla ordning på oss. 

 Debatter värdiga nåra avsnitt av Agenda vill jag minnas pågick i vår loge i alla fall, svaga minnen om att det rörde sjukvården och det hiskeliga faktum att vi inte får betala något för sjukvården för våra barn och att medicinen är nästan gratis...vet inte hur vi halkade in på det..men det kan bero på Magnus något oroande vana att dra på sig en lunginflammation med jämna mellanrum - det är inte okej...och ändå är han med och spelar, det är vi så klart glada för; även om han låter precis som den där tecknade hunden "pärlan" (måste varit något som gick på tv på 80-talet).  Mike försökte visa origami i 2D på whiteboard, Mike är ju också lärare och vet att man ska kolla om det står clipboard eller whiteboard på pennor innan man skriver på whiteboard...men det händer att Mike glömmer saker han inte skriver upp, som tur är vet han hur man får bort vattenfasta pennor från whiteboard (han är ju lärare).  

 Ja även denna fest ändade mitt i natten, i regn - varför alltid detta regn?! 

Allgott och Vilgott finns det två barncabaré typer som heter,och som alla vi som drabbats av föräldraskap och Liseberg har kännedom om. Ibland går i alla fall Villgott på gatorna som en vanlig man och kallar sig då för Håkan. Håkan gifter sig med Ellen från Norge och vill ha lite musik till bröllopskalaset, klart vi ställer upp. Degen till ära vill Rhapsody testa nya leksaker… jo nytt ljus har Anna och Martin shoppat (Anna är utbildad shopolog, jag har lärt henne allt jag kan). För att låta detta ljus komma till sin fulla rätt, beslutar vi att hyrlåna en tross från Donsö att hissa upp det hela i + allt anna ljus vi kan uppbåda. Detta innebär ett roddande utan dess like… dessutom skall en scen byggas; vi kan sån’t även om vi känner oss inte helt betrodda. Ann- Sofie, Jennie och Anna får stå för musklerna, Matts för hjärnan och skruvandet (men bara för att det är hans skruvdragare). Vi är ju mycket för rekord och sån’t, roddande och scenbygge på 8 timmar kan ses som ett av dessa. Matts pratar om rekordet; världens högsta gitarrsolo… mitt förslag om att hissa upp Martin i trossen och låta honom ta rygg på världsrekordhållaren i fråga bifölls inte, återigen sätter Martins svindel käppar i hjulet för hans väg mot toppen och nya höjder. Apropå shopping så har Magnus inhandlat sig en liten bur att bo i tillsammans med sina trummor och sin saft. Det sägs att denna bur skall inverka positivt på ljudbilden…jag vet inte riktigt men jag kan se en hel del andra potientiella användningsområden. Bara det här med att ha Magnus i en bur känns lite fint. Idén att också placera rökmaskin och såpbubblemaskin inne i buren, klä Magnus i ”Hitta Nemo”-kostym och sätta locket på känns ännu finare! Kvällen till ära fick vi Jim Jidhed (med ryggskott) som gästartist, efter att han förespråkat tjejernas överhet och rätt att bossa, fick han äran att dra sin gamla ”Kommer du ihåg mig” tillsammans med oss – till att börja med på ljudlös mikrofon! Det därmed ljud är en återkommande historia… när vi äntligen fick möjlighet att ställa in inear-systemet något sånär hyfsat innan spelningen…lyckas något nollställa hela bordet…(trollkarl i lokalen…var det han? Var det åskan?). Brudparets önskebrudvals ”That’s amore” roddes iland – tack vare Mikes och Annas insatser… vi i körsektionen tappade omdömet en aning, när ljudet dog ihjäl sig… Fullt ös på dansgolvet och Carola kom tillbaka efter långsemester från Rhapsodysammanhang – den här gången fick hon med sig Håkan upp på scen, för att riva av ”I was made for loving you” och meningen var att avsluta med lite konfettibomb… pyrotekniskt ansvarig för kvällen (moi) kan avslöja att det var något fel på krutladdningen, inte den minsta lilla pang! Och inte minsta lilla glitter uppenbarade sig…Matts föreslog att jag skulle titta in i röret samtidigt som jag vred… ännu en anstiftan till självmord (konfettikvävning- inte att leka med) inom bandet. Vi kanske borde gå i terapi?!  Sen kväll som snabbt blev natt med sluttid för lirandet klockan 02.00. Delar av gästerna tröttnade inte för det utan lånade in Martins gitarr och lät oss vara med och fortsätta sjunga och dricka fulläsk (light). En mycket trevlig fest och lyckad spelning på det hela… enda smolket i bägaren är att vi andra missade reaktionen hos besättningen på Valös reaktion då Martin kommer körande kvart i två på natten, på fyrhjuling i ösregn, iklädd blanka spandexbyxor  och brottarlinne--- tror inte han hade Tiaran och peruken på just då, men det är inte omöjligt…

Wrong Island...om man fick en femma varje gång någon listig ordvrängare kommer med den fyndigheten så...kunde man köp sig en egen ö. Wrong Island bluesfestival är i alla fall Vrångös största, första, bästa (och enda) bluesfestival. Klart att Vrångör Rhapsody skall vara med, med tanke på all blues vi brukar häva ur oss - eller - det gör vi ju aldrig... Först tänkte vi göra ett försök, men vi är helt enkelt inte tillräckligt blue, trots att vi kommer från Wrong Island... Blues är inte vår melodi, vi gör oss bäst tillsammans med ABBA, hårdrock, rock och pop helt enkelt, och man ska ju göra det man är bäst på.

Matts chef beslöt sig för att lura honom till Skåne, Matts föll för tricket och chefen beslöt sig för att låta honom stanna hemma igen, då hade vi redan hunnit låna in Anders Blad som gästbasist, och vi lämnade inte tillbaka honom förrän det hela var över. Matts fick nöja sig med att vara musikrecensent och kritker - och eftersom man agar den man älskar fick vi en hel del ris... Vi beslöt trots allt att ta honom tillbaka och lämna tillbaka Anders till Backa teatern (tillbaka till backa...om ingen upptäckte fyndigheten på egen hand) , även om vi kan tänka oss att låna igen! 

Vi hade ialla fall verkligen tur med vädret och Scenbygge i 30 gader och gassande sol går inte av för hackor...Ann-Sofie ordnade dricka på löpande band som livsuppehållande åtgärd. Alla volontärer erbjöd sig frivilligt att hålla sig i skuggan och vänta på att det hela skulle bli klart...tur att vi kan det mesta. Bygga, bära, flytta, köra, koppla...lite som Byggare Bob with friends och det som inte finns på plats måste hämtas, letas upp och ringas efter...samtidigt som det skall kopplas, skarvas, resoneras, ändras, funderas, tejpas, kopplas runt, klättras och lyftas - var är alla våra roddare? Jakten fortsätter. Och de där tele/xlr kablarna som vi alltid ska köpa flera, de där grejerna som behöver märkas upp, de där som ska slängas...det börjar dra ihop sig till en veritabel arbetsdag. Uppe i taket, sådär 100 meter över marken ska det fästas strålkastare och lampor - eftersom Martin är höjdrädd så är det bäst att han ordnar med det, när han behöver lite "hålla fast hjälp", så får han stöttning av yours truly, eftersom även jag lider av lätt svindel så är det ett passande val - men det är okej, eftersom Martin kan flyga och jag inte är rädd... På samma sätt  resonerar vi när vi skickar ner Ulrika i högt gräs för att rigga fast pallar och tält - eftersom hon har spindelfobi så är det bra att hon befinner sig på spindlarnas territorium. Funderar på om Magnus inte har lite ont av trånga utrymmen...han ska få åka i släpet nästa gång...

Tre timmar senare är allt nästan på plats, och det låter om det mesta. Även Janne är på plats, ett år äldre dagen till ära. Efter ett snabbt soundcheck, med bluesfolket flåsande i nacken är det läge för församlingen att gå och kasta sig i närmaste hav, tjusningen med att bo på en ö - även om det råkar vara wrong ö, är ju att havet ligger lite precis över allt. Väl tillbaka på festivalområdet är Ann-Sofie i full gång med att servera mat på en knökfull uteservering, hon är serviceminded den flickan! 

Man kanske behöver ha rätta känslan för att till fullo uppskatta bluesmusik i mängder, ett mer stillsamt diggande och lyssnande. Sant är i alla fall att det händer något när det plötsligt spelas rockmusik på scen...som ett sus genom publiken, folk som reser sig upp, armar som sträcks i luften, det är riktigt roligt att stå någon meter över marken och se det hända. Mycket folk framför scenen, på vägen och i bänkarna blir det i alla fall, samtidigt som mörkret sänker sig över "fel ö".  Trevligt för oss med en publik som är helt med på noterna och partystämningen på topp, en hel del dansande på gräset framför scen blir det också. När låtlisan är slut och tiden ute, är det ingen som riktigt vill avsluta, allra minst publiken...grannarna är dock förmodligen lite smått nöjda med tystnaden. Ett litet extranummer och en improviserad "mustang sally" med inlånad skånsk sångare (riktigt grym förresten - skånskan sken aldrig igenom) senare - sen är det i princip helt tyst... och Byggare Bob och co får åter igen skrida till verket...klättra, koppla ur, samla ihop, packa ner, rulla bort, skära loss och stuva om... 

Wrong Island...om man fick en femma varje gång någon listig ordvrängare kommer med den fyndigheten så...kunde man köp sig en egen ö. Wrong Island bluesfestival är i alla fall Vrångös största, första, bästa (och enda) bluesfestival. Klart att Vrångör Rhapsody skall vara med, med tanke på all blues vi brukar häva ur oss - eller - det gör vi ju aldrig... Först tänkte vi göra ett försök, men vi är helt enkelt inte tillräckligt blue, trots att vi kommer från Wrong Island... Blues är inte vår melodi, vi gör oss bäst tillsammans med ABBA, hårdrock, rock och pop helt enkelt, och man ska ju göra det man är bäst på.

Matts chef beslöt sig för att lura honom till Skåne, Matts föll för tricket och chefen beslöt sig för att låta honom stanna hemma igen, då hade vi redan hunnit låna in Anders Blad som gästbasist, och vi lämnade inte tillbaka honom förrän det hela var över. Matts fick nöja sig med att vara musikrecensent och kritker - och eftersom man agar den man älskar fick vi en hel del ris... Vi beslöt trots allt att ta honom tillbaka och lämna tillbaka Anders till Backa teatern (tillbaka till backa...om ingen upptäckte fyndigheten på egen hand) , även om vi kan tänka oss att låna igen! 

Vi hade ialla fall verkligen tur med vädret och Scenbygge i 30 gader och gassande sol går inte av för hackor...Ann-Sofie ordnade dricka på löpande band som livsuppehållande åtgärd. Alla volontärer erbjöd sig frivilligt att hålla sig i skuggan och vänta på att det hela skulle bli klart...tur att vi kan det mesta. Bygga, bära, flytta, köra, koppla...lite som Byggare Bob with friends och det som inte finns på plats måste hämtas, letas upp och ringas efter...samtidigt som det skall kopplas, skarvas, resoneras, ändras, funderas, tejpas, kopplas runt, klättras och lyftas - var är alla våra roddare? Jakten fortsätter. Och de där tele/xlr kablarna som vi alltid ska köpa flera, de där grejerna som behöver märkas upp, de där som ska slängas...det börjar dra ihop sig till en veritabel arbetsdag. Uppe i taket, sådär 100 meter över marken ska det fästas strålkastare och lampor - eftersom Martin är höjdrädd så är det bäst att han ordnar med det, när han behöver lite "hålla fast hjälp", så får han stöttning av yours truly, eftersom även jag lider av lätt svindel så är det ett passande val - men det är okej, eftersom Martin kan flyga och jag inte är rädd... På samma sätt  resonerar vi när vi skickar ner Ulrika i högt gräs för att rigga fast pallar och tält - eftersom hon har spindelfobi så är det bra att hon befinner sig på spindlarnas territorium. Funderar på om Magnus inte har lite ont av trånga utrymmen...han ska få åka i släpet nästa gång...

Tre timmar senare är allt nästan på plats, och det låter om det mesta. Även Janne är på plats, ett år äldre dagen till ära. Efter ett snabbt soundcheck, med bluesfolket flåsande i nacken är det läge för församlingen att gå och kasta sig i närmaste hav, tjusningen med att bo på en ö - även om det råkar vara wrong ö, är ju att havet ligger lite precis över allt. Väl tillbaka på festivalområdet är Ann-Sofie i full gång med att servera mat på en knökfull uteservering, hon är serviceminded den flickan! 

Man kanske behöver ha rätta känslan för att till fullo uppskatta bluesmusik i mängder, ett mer stillsamt diggande och lyssnande. Sant är i alla fall att det händer något när det plötsligt spelas rockmusik på scen...som ett sus genom publiken, folk som reser sig upp, armar som sträcks i luften, det är riktigt roligt att stå någon meter över marken och se det hända. Mycket folk framför scenen, på vägen och i bänkarna blir det i alla fall, samtidigt som mörkret sänker sig över "fel ö".  Trevligt för oss med en publik som är helt med på noterna och partystämningen på topp, en hel del dansande på gräset framför scen blir det också. När låtlisan är slut och tiden ute, är det ingen som riktigt vill avsluta, allra minst publiken...grannarna är dock förmodligen lite smått nöjda med tystnaden. Ett litet extranummer och en improviserad "mustang sally" med inlånad skånsk sångare (riktigt grym förresten - skånskan sken aldrig igenom) senare - sen är det i princip helt tyst... och Byggare Bob och co får åter igen skrida till verket...klättra, koppla ur, samla ihop, packa ner, rulla bort, skära loss och stuva om... 

 Pingst lär vara hänryckningens tid...tänker att hänryckning är ett något förlegat ord - ett sånt där ord som ingen längre vet vad det är...men det är faktiskt synonymt med extas, begeistring, exaltation och upphetsning. Ändå är det ingen som säger att pingst är extasens tid...hmmm. Anna lägger i alla fall direkt ribban för hänryckningen; ja det skulle kunnan tolkas som om ribban lades rätt rejält under bältet...men det är ju direkt feee...eller vänta nu - det stämmer nog rätt bra. Även om Anna själv inledelsevis blev spådd en framtid som "sur och bitter tant" - likt Kurtans Ortrud och Alfhild (vill dock hävda att spåtanten i fråga förmodligen  lider av nån slags dylektisk variant av läsning av framtiden;)

Matts säger i alla fall att ett D i rätt läge är tillräckligt nära hänryckning, en del gör det så himla lätt för sig...eller så har de kanske inte så höga förväntningar - betänk vad ett c skulle kunna åstadkomma?! För Magnus brukar det räcka med en dörr...vi skall inte gå närmare in på hur det där går till. Eller om han menar att det skall fungera som någon typ av motgift?  -hmm ribban är som sagt lagd...eller nåt.

För övrigt fortsätter Annas ochMartins orgie i mordförsök...den här gången har Anna försökt avsluta Martins lidande i denna värld med hjälp av kycklingkrydda. Martin har nämligen lärt sig att glutamat inte är en så bra ingrediens - och att kycklingkryddan innehöll just glutamat. Det är rent otäckt att beskåda hur enkelt han lyckas genomskåda Annas listiga planer. Att glutamat är en smakförstärkare som antas göra barn hyperaktiva, inte ta 40+: are av daga har uppenbarligen gått Martin förbi. Ärligt talat skulle han kunna ha nytta av lite hyperaktivitet då och då...eller det var kanske det han hade...han lyckades undvika varenda liten tupplur hela kvällen, glutamat kan vara rena dopingen - imponerande!

Jimmy och Caroline lyckades i alla fall att gifta bort sig med varandra, Matts hade sin fru med sig, liksom Ann-Sofie lyckats få med sig sin make, Ulrika hade med sin, i alla fal på pappret - Och Anna lyckades få med sig båda sina...mmm just det Anna är tydligen gift med båda bröderna Sjöberg, vilket gör ordet familjeföretag mycket intressant. Och det där med glutamat blir riktigt spännande... för om Anna äger 50% av Martins del i VT och 50% av Magnus del så innebär det ju att hon äger 100% (jo för 50+50=100...fråga mig jag är grym på matte!) av VT, nu tycker jag att vi beörjar närma oss hänryckning...och mina odds att få köra grävmaskin när jag fyller 40 (jo, det är förstås evigheter kvar till dess) ökar dramatiskt...eftersom Anna vill mitt bästa! Själv var jag tydligen singel... och fick så förbli, troligen för att man börjar bli lite gammal och mossig - eller hur det nu var.

Fina Caroline var i alla fall vacker som en docka...som en sådan där docka hon så gärna lekte med som barn - ni vet Barbie. Ann-Sofie ville så klart låta lillasyrran uppleva sin barndomsidol på riktigt - jag vet inte om det riktigt lyckades - de tre Barbiesarna som bevistade kalaset påminde förmodligen något mer om Babbsan än om Barbie - men vaddå?! babbsan är ju i alla fall "for real"! ...eller?!  Aquas låt barbiegirl finns i alla fall nu mera på VR repertoar, må den trivas gott... För Jimmy hade Ann-Sofie förhandlat fram en förflyttning till Vrångö IF, riktigt, riktigt fint ska det va!

Vi trivs gott på bröllop, speciellt när vi får hänryckt god mat, och det fick vi så klart - Isbolaget har riktigt god mat!  det hjälper när man ska sitta länge...kul var det i alla fall att sätta igång och spela :) och bra ös på dansgolvet hela vägen ut...ja ända till sista båten - det är ju så på öarna - Styrsöbolaget har oförtjänt stor makt över avslutandet av fina fester...

nu var det ju ett tag sedan...och minnen tenderar ju att bli lite suddiga...kanske förvanskade - men det är ju inte mitt fel! Det finns till och med de som säger att det man inte minns har aldrig hänt, och då är det ju skönt att ha "dåligt minne"...ingenting har liksom någonsin hänt... riktigt så lyckligt lottad är jag förstås inte- jag minns det mesta. - Tänkte att den här bloggen kanske kunde glömmas bort, men då finns det de som plötsligt har grymt bra minne och påminner den som har glömt att inte glömma det där hon inte kommit ihåg att göra...och eftersom jag inte minns så himla bra så tänker jag fabulera lite småvilt.

Ut till Ringön igen, Anna, Jennie och Matts hinner rodda fram det mesta innan övriga är på plats efter runtskjutsande av andras ungar,egna ungar och ingens ungar. Med lite bävan tänker vi på att vi ska spela utomhus...sånt kan bli kallt. Martin har med sig en egen värmefläkt som han tänker gosa till det med på egen hand, Magnus har plockat med sin infravärmare - och vi får låna! Funkade fint - ingen frös ihjäl det allra minsta!

Jag minns för övrigt inte hur det kommer sig att vi plötsligt är Göteborg Vattens husband...de kunde valt något annat band; typ wet wet wet eller Watrboys  (jaaa. det var kasst jag vet) men de valde oss, att de inte tröttnar...måste vara för att vi är så förbenat bra...för att vi är så snygga...eller för att vi i alla fall är många, eller för att vi är billiga., eller för att de inte minns oss från året innan? ..eller för att vi köper med oss egen mat?!? Ann-Sofie och Ulrika stod för utfodringen och det i grevens tid, det höll på att bli riktigt otrevligt ett tag - folk som svälter ihjäl är ingen vacker syn...

En annan sak som är lätt att glömma är 4-siffriga koder. Två kort med tillhörande kod för att kunna ta oss in i kvällens loge fick vi. Koderna funkade inte och korten...funkade inte heller - ännu sämre funkade de när någon glömde stänga dörren så att larmet gick igång...två gånger... tur att jag smygtittar på folk i bland och kan minnas hur man stänger av ett larm. Och Anna minns precis vad man ska göra när ett larm går någonstans...stannar kvar där hon är och väntar på att det ska tystna...annars så har alla som vanligt glömt hur de där monitorerna kopplas ihop, eller inte kopplas ihop...alla har glömt vilken kanal som är vilken och ingen kommer ihåg att vi behöver köpa fler tele-xlr kablar till nästa gång, och den där listan som anger hur saker och ting skall kopplas, har vi glömt vad vi gjort med - men det spelar ingen roll - för den var plötsligt helt fel. För oss som minns det mesta finns det dock sådant som man helst vill glömma...som när Magnus berättar vad han drömmer om på natten...eller när Ulrika pratar om vad hon tycker att trummattan behöver.

Göteborg vatten kör lite vattenlekar på sitt kalas...lite som om vi på skolan skulle roa oss med rättstavning, polisen leka tjuv och polis eller bartendrar dricka sprit (det där sista är i och för sig lite oklart om det är så märkligt). En fin idé festfixarna i fråga hade var att ha vattenlekarna på scen...bland våra grejer...de fick tänka lite till och flytta lite på sig, Martin är nämligen rädd om sin fina värmefläkt. (Och "Korven" klarades ioch med lekandet av redan innan vi börjat spela - så den hoppade vi över ). Kvällens musikaliska premiär bestod av en låt...I want it all, Queens låt alltså- hur det gick minns jag inte riktigt.. men det var inte någon som lämnade kalaset av den anledningen i alla fall.

Mer än så minns jag knappast, jo; det var mycket dans! Till och med jag fick dansa! Resten har jag glömt.

Rakt ut i skogen...Magnus som är van vid öppna vatten och fria vidder blir lite vilsen och misstänksam bland alla träd och vill helst slippa gå ur bilen - när vi dessutom blir beskjutna med AK4:or (enligt Magnus utsago, vi parkerade precis bredvid skyttebanan) kryper han nästan ner på golvet och vi tjejer får locka med kexchokladoch päronmer för att få honom lugn igen. Det "fina" är att känslan av överhängande hot ger honom en adrenalinkick utan dess like, det är Magnus on crack hela kvällen! Det ena lysande förslaget avlöser det andra. Bästa är förslaget att smörja in sig i alkogel och streaka genom festlokalen...Alkogel - eftersom man inte kan vara säker på att poliserna på plats har handskar på sig - och Magnus är noga med hygienen! Dessutom räknar han med att gelen i sig skall göra honom hal - och svår att få tag på... vad ska man säga? det är skönt när folk är kreativa och detaljplanerar! Detär också fint med kreativitet och fantasi... Ulrika får känslan av att det finns pengar i våra "silverväskor", det är lite Jönssonliganfeeling över det hela... jagförslår att vi skall ta pengarna, sno en bil och sticka. Ulrika är så klart med på noterna, och jag tänkte att det här är lite som Thelma och Louise - fast mer i stil med att dra till Jamaica, röka braj och virka mössor (så som vi har planerat!!!) men Ulrika har siktet inställt på BurgerKing 500 meter bort... det är läskigt att skåda vad hunger kan göra med männsikor...drömmen om Jamaica- vad hände med den?

 Läste någonstans att man kunde öva upp sin kreativitet genom att likna sällskap och grupper vid andra saker...typ en cirkus, eller en djurpark, eller en lekplats. Vrångö Rhapsody är som en skolklass. Där finns de som aldrig lyssnar, de som kommer för sent, de som kan allt, de som inte orkar, de som pratar hela tiden, de som inte pratar alls, de som fixar allt och de som är mindre med på banan. Nu skulle man ju kunna tänka sig att undertecknad är ansvarig lärare för eländet...men nej då (och thank God) ; det är visst Martin. Det räcker med blotta åsynen av en whiteboard för att han skall göra upp en lista över hur församlingen bör uttrycka sig när pekdon till datorer skall inhandlas. 1. en mus, 2. två möss, 3. tre mössor. Bra att veta, man vill ju inte stå där på Mediamarkt och låta som en noob. Själv blir man koppleriansvarig (misstänker att termen inte riktigt stämmer dock) när det gamla kopplingsschemat är bortblåst och reserven bortsorterad, en inte helt enkel uppgift - vissa kablar får man plocka ner från gardinerna - där ska de tydligen vara - eller?! Och alla fel är självklart mina - tur att jag inga gör! Annan koppleriverksamhet som utförs är att med hjälp av mina sisters in crime - ge Martin lite äktenskapliga råd; alltså det krävs lite kopplingsarbete, lite tändning och lite ledning...och plötsligt tycker Martin att det blir lite för varmt i rummet! Och börjar i stället berätta om när Anna försöker ta honom av daga med en trasig febertermometer, apelsinjuice och en överdos av c-vitaminbrus... hon ska tydligen ha försökt få det att se ut som självmord. Ingen av polserna i lokalen ryckte dock in efter detta misstänkliggörande - eller var det en undanmanöver för att slippa känsliga ämnen?! Martin beslöt sig till sist i alla fall för att somna, varför skippa en fin tradition?

Så ett enklare variant av melodikryss, utan krångliga kryssadresser, rätt upp och ner bara. Matts är till största del ansvarig för krysset som bland annat innehåller frågan om vem som brände upp bocken i Gävle..själv undrar jag vem bocken i Gävle är? Undrar hur han drog till sig det epitetet? kan han ge Martin råd? och är han kompis med julbocken i Gävle? Matts menar i alla fall  att det är ett rätt enkelt kryss, och att poliser är rätt smarta... det kanske de är; en del kan få bon Jovi att härstamma från New Mexico och Madonna att gifta sig med Johnny Depp, det är rätt smart ordnat! Själv är jag bara ansvarig för antalet rutor - och de var rätt allihop den här gången - så egentligen var det jag som vann champagnen och chokladen... (eller champagne-det var väl i ärlighetens namn bubbelvin).  

Några världspremiärer som i efterhand kan konstateras genomfördes med varierat resultat; en rätt hyfsad "Freedom" (gamla Whamdängan), en helt okej "Leva livet" (Gyllene tider - inte lille Babs) och "If today was your last day" (as made famous by Nickelback). Och fullt helatidenös på dansgolvet - det är bra!  Ibland är vi rätt grymma,grymmast av oss alla är denna dag Magnus - som får omdömet från åhörare i publiken; Jag önskar verkligen jag kunde spela som du! (Vi utgår från att det är trummor som avses och att det inte handlar om roller i obskyra filmer eller på Dramaten eller nåt sånt).

Hemåt i natten i bil och sen i kall båt...somnade till ett ögonblick och när jag tittade upp hade någon slarvat bort Anna.Trodde ett tag att Martin vänt på steken och gett henne en överdos B-vitamin eller nåt, fantsin ärdet iget fel på - lyckan var stor när hon upphittades en meter bort, sittandes i trappan. Så i säng runt tresnåret och en del av oss skuttar upp som en möbelfjäder igen vid sextiden för att utföra sin livsuppgift;  lära en del övriga bandmedlemmars efterkomma allt de behöver veta i detta livet - denna dag; att man inte skall lita på vuxna den 1:a april.  

ps. eventuellt borttappade mellanslag i texten beror på bug i mellanslagstangenten... vet inte hur man inhandlar en sån på Mediamarkt - skall höra med Martin.

Min vän Martin brukar framhärda att världen blir mer begriplig om man ser den lite mer i svart och vitt – alltså saker är – eller så är de inte, as easy as that! Neeej, säger jag och några med mig, det finns ju en massa nyanser; midvintervit, jultomteröd, grangrön, decemberhimmelsvart osv när man skall avgöra hur saker och ting förhåller sig. Men ibland händer det att Martin har rätt! Som när det gäller julmusik; antingen är det svart och då gillar man julmusik – eller så är det vitt och då gör man det inte. (Men man är ju inte sämre än att man kan ändra sig!) Själv inledde jag perioden med en lätt aversion mot jinglebells, juleljus, strålglans och tomte-tipp-tapp... Vi som jobbar i skolan brukar ha tröttnat efter år efter år efter år av ”natten går tunga fjät” utan att riktigt fatta vad fjät egentligen är (jo en del av oss vet att fjät= steg, men steg rimmar inte på förlät som kommer i nästa rad). Ändå fick Anna mig att medverka till en rätt hyfsad lista med blandade jullåtar, i alla fall om vi fick säga det själva – och det fick vi... jag menar, vem skulle kunna stoppa oss? ;)  Och visst jag ändrade mig, det finns en hel del okej julmusik på den där lista! Lite gammalt, lite nytt, lite sakralt och något lite mer världsligt.

För Magnus blev det i alla fall lite för mycket glitter och stjärnglans, så han valde traditionsenligt att låta bli att vara med – tråkigt för oss, men mer julefrid åt Magnus. Men som sagt, julmusik är något man antingen gillar – eller så gör man det inte; svart eller vitt enkelt och bra!

Matts  tyckte att The Pogues Fairytale of New York, kunde passa fint i kyrkan . Efter närmare studie av texten valde vi dock bort den engelska versionen till förmån för den svenska, inte för att den på något vis är bättre utan för att textraden; ”Du luger, du låtsas, Ja det är klart att jag gör”...Passar bättre i kyrkliga miljöer än; ”You're a bum, you're a punk, you're a cheap slut on junk”. Hmmm i alla fall, svårt att låta bli att gilla låten!, man behöver ju inte vara så svartvit...

Som vanligt är det lite knepigt att samla ihop oss allihop vid en och samma tidpunkt, i det här fallet visar sig 15.30 var i princip omöjligt.  Anna får det knepigt att få skrivit ut programmen, skriva ihop någon form av inledning, duscha och fixa fika samtidigt. Martin har det lite knepigt med att tvingas jobba samtidigt som han skall vara på plats i kyrkan. Matts får det knepigt att umgås med gäster och familj samtidigt som med oss.  Ann-Sofie och Ulrika får det lite knepigt att ta sig in i  kyrkan över huvud taget – eftersom de saknar nyckel.  Själv är jag knepig i största allmänhet...som tur är klarar jag mig rätt bra ändå, och kan konsten att plocka fram skumtomtar och värma saker som är kalla, t.ex. glögg   (i alla styrkevarianter). Tur är det, Ann-Sofie och Ulrika hade i princip fryst fast i trappan vid min ankomst och glöggen räddade förmodligen livet på de båda. 

 Som extra förstärkning och som representant för de mer himmelska inslagen i årets julkonsert fick vi sällskap av kyrkoherde Agneta Olsson (nu när Magnus inte kunde vara med och så). Det är svårt att uppskatta hur många vrångöbor som lämnar dageninnan-kvällen för vår skull, men förmodligen var det fler än 100 personer. Unga och gamla och nästan bara kända ansikten, det värmer på många sätt. Som tema för julkonserten föll det sig rätt naturligt att tänka lite extra på de som inte har det lika fint och varmt som vi, vilket vi tänker också återspeglades i valet av musik. Favorit i repris är den svenska varianten av Leonard Cohens finstämda Hallelujah (decembernatt), sån favorit att den även i år fick spelas två gånger – alltså en tradition är född!

Kvällens kollekt gick till Stadsmissionen, kanske någon fick lite extra värme även på annat håll tack var det?! För mig syntes summan som hyggligt stor. Visst kan gåvor alltid vara större, visst kan vi som har alltid ge lite mer, men varje krona är 100% mer värd än ingen alls.

Gott nytt jul!

Åtta personer - det är ett rätt stort band och självklart är vi olika och har olika styrkor och svagheter och så allt det där tramset om att komplettera varandra och så där... Har väl alltid tänkt att både Jag (Jennie) och Ann-Sofie är rätt så strukturerade, har kolla på läget och sällan glömmer något, lite smått fyrkantiga med andra ord– inget ont om det så klart – fyrkantigt är grymt! Lite förvånad inser jag dock när jag sitter på jobbet att jag glömt min pärm med alla livsnödvändigt texter och anteckningar och listor etc, sånt som vi som är lite fyrkantig har svårt att känna oss trygga utan..tänker att det är säkert ingen fara...min strukturerade fyrkantiga vän Ann-Sofie har ju självklart med sig sin, lika ”väl antecknade” och strukturerade pärm. Jag slänger i väg ett sms och får svaret att ”Javisst har jag det”...Någon timme senare visar det sig vara inte helt sant...inte så att Ann-Sofie ljuger, utan hon är själv helt övertygad om att hon, välorganiserad som hon är, har med sig sin pärm. Skrik och panik. Hur få en pärm till stan från Vrångö, mitt på dagen när hela halva världen arbetar? Peter får göra en blixtinsats och löpa (det är inte ofta sådant händer) hem och hämta pärmen och köra il-bud med Skalman (snabbare än det låter) till Fiskebäck med den dyrbara lasten. Anna som dagen till ära haft chaos and mayhem (den engelska versionen av skrik och panik) på jobbet och blivit försenad får agera kurir och köra stan runt och hämta löst folk, köp frukt, handla kaffe och plocka upp bortglömda pärmar. Men det är ju lite av Annas styrka..att hålla många bollar i luften samtidigt. Ute i Lackarebäck har Ann-Sofie, Ulrika, Magnus och Martin nästan riggat klart. Bara ett kopplingsschema som inte finns där det ska...hmm – DÅ är det tur att man är lite fyrkantig och har skrivit upp det på baksidan av en annan livsnödvändig lista i den förut så bortglömd pärmen. Sedan inleds den sedvanliga väntan, den här gången i en filmsal – så kan vi lägga det till listan av speciella loger. Vi har ännu inte testat en bastu, en u-båt, ett kylrum eller en jordkällare – men nära har vi allt varit alla tre varianterna. Väntan i filmsalen blev dock inte så lång och ägnades mest åt samtal och diskussioner av den vanliga höga standarden och berörde ämnen som; Kan Magnus vara en Biggest looser även om han inte varit med i tv? Är blåbär egentligen så ofarligt för hälsan, eller orsakar de i själva verket förkylningar och annat elände? Blåmögelost och banan, är det en smakfull kombination? (svar=nej!). Postkodlotteri, borde man vara med där? eller kan man räkna med att Ann-Sofie delar med sig när hon vinner – det vore ju solidariskt och fint gjort av henne.

Obligatorisk fråga brukar också vara om vi får något att äta?! Klart att vi får! - julbord. Årets första för undertecknad - som tycker att julbord är gott – men svårt! Allt är ju gott; sill är gott, ägg är gott, lax är gott, köttbullar är gott etc...men tillsammans blir det mest konstigt...församlingen åt dock med gott mod – hetsätning på hög nivå i vanlig ordning! Så var det ju det där med musiken – melodikryss har börjat bli mer regel än undantag, nästan så att man börjar sakna dubbelDolly, flickorna i Småland och Tom Jones, men nä- inga maskeradutstyrslar över huvud taget denna gång. Enda dekorationen av bandets medlemmar  bestod väl egentligen av lite glitter i håret, vilket Matts beslöt att behålla efter ”show-delen” - det kändes väl lite som vardagsglamour eller nåt. Glittret fick förresten  Martin att se mer änglalik ut än någonsin...eller änglalik – vet inte om liknelsen är helt sann, kanske var han ändå mer likt ett spöke med pannband? 

Att så pass många lyckades fylla i sagda kryss helt korrekt är rätt fantastiskt (på förekommen anledning), och rättande instans kunde också förundras över diverse kreativa lösningar som att Jul firar vi på grund av King-Kong eller tomten (dock inte helt otroligt att det var en allvarligt menad lösning). Några nya världspremiärer hanns med också – fattas bara- med tanke på tiden i haft till för fogande sedan förra spelningen – vilken vi kunde lagt på repande, men något kom emellan... i alla fall det blev ABBAs ”summernight city” Melanie Fionas ”monday morning” Bon Jovis ”it's my life” och U2s ”Pride” - vi kan ju konstatera att samtlig premiärer funkade, men den sistnämnda blev riktigt bra – och gav fin respons från det dansande folket . Ja vad kan man vänta sig ? – det är ju U2!

Det dansande folket ja... inte utan att det rycker lite i benen även på oss som får stå och ”titta på”, så när jag och Anna blir uppbjudna av en herre i publiken tackar vi med viss tvekan ja till slut och får lära oss en del nya grepp...dansa kan man ju göra på en hel massa olika sätt!

Även rockstjärnor behöver få semester ibland tänkte jag och drog till Sicilien för att vila upp mig..men nähä då...vila får man ju inte göra eftersom folket kräver blogg medelst olika påtryckningsmedel tvärs över Europa, men jag är hård och besynnerlig och står på mig tills jag är hemma igen...Alltså det där med rockstjärna och vila föll väl förmodligen på att jag inte ÄR någon rockstjärna - det kan man nästan säga att jag har papper på. Men jag är så mycket annat...trött t.ex. och kanske också en anings irriterande, tjatig och tydligen även patetisk - men det orkar jag inte bry mig om - eftersom jag är vuxen och får göra som jag vill!!!

Mina kompanjoner i bandet är där emot äkta rockstjärnor...en del mer än andra kan man tänka speciellt inför VA-verkets vårfest, då både Magnus och Matts a.k.a the rhythm section var taktlösa nog att dra på sig en vasin liten lunginflammation...eller liten och liten... det lät inte så lustigt på någon av dem, det lät ont. Matts fick egen sittplats och lyckades i alla fall genomföra spelningen trots feber och hostmedicindimma. Magnus har ju redan abonnemang på sittplats och lyckades genomföra trots brist på Shark, men med hjälp av coca cola. Låter skröpligt...men såg ändå skapligt ut...lite som AC/DC på en av deras bättre dagar.

VA-gänget käkade kräftor kvällen till ära, meeen dessa kräftor var icke-KRAV märkta... vi äter inte gärna sådant...så Anna och jag drog iväg för att köpa middag till rockstjärnorna och blev erbjudna att köpa en man på Mc Donalds, sedan fick vi höra att vi är för gamla; mycket retsamt och taskigt att locka med flotta erbjudanden för att sedan dra tillbaka dem, och dessutom smäda oss för vår svunna ungdom!  - fast å andra sidan...en man; vem vill dela? Vi kunde väl fått varsin, gärna någon som gillar att dammsuga, tvätta, stryka kläder och inte pratar för mycket...

åter igen fick det bli ett melodikryss, och det får man ju säga att VA-verkets personal är ju både smarta och listiga, de flesta hade inte alla fel, och Johan lyckades som kvällen värd dela ut alla sina fina priser. Där fanns t.ex ett antal böcker om fula fiskar i älven, som fem lyckliga vinnare förärades. Om dessa vinnare följer Ann-Sofies råd och startar en bokcirkel, får vi aldrig veta.

I alla kringhändelser är det lätt att glömma huvudsyftet med ett band; musiken... den är ju liksom prio ett för en rockstjärna Alltså; inte för mig då, I'm only in it for the money!!! och på det stora hela får man nog säga att vi var rätt nöjda, både med vår egen insats och hur mixerbordet, som alltid roddat av Janne, uppförde sig. Även om Janne kan bli lika förtjust i diverse ekoeffekter som Martin är i fyrverkerier, rökmaskiner och såpbubbleapparater...precis han är inte direkt prince of darkness.

Det rockades loss rätt ordentligt på dansgolvet, och rätt länge med för den delen. VA-verkets personal är förmodligen ovana vida att behöva uppleva törst, de har väl all världens tillgång på vatten, och ändå så rädda att bli törstiga, att de behöde vattna sig hela tiden - kul verkade många ha i alla fall...och mycket energi hade en del också, mer än jag...jag är som sagt ingen rockstjärna - men jag är trött...

Ett nytt  lattjolajbanlåda/mixerbord har vi köpt...någon gång sistlidna september dags att testa det nu tänkte vi. Vi är grymt snygga och effektiva men kanske inte alltid så snabba! Janne hittade en kompetent kompis i Jack, som ställde upp på sin enda lediga lördag for ever and ever för att stötta oss i rattandet. (ja, ja jag vet nu associeras det).  Vi tänkte köra ganska avskalat och bjöd in berörda Vrångöbor och annat löst folk till något som skulle kunna liknas vid en picnic, med hyfsad god uppslutning. Man skulle kunna skylla på att det var hockey på tv, eller att Göteborgsvarvet gick av stapeln samma dag - men det är ingen ursäkt och alltså inte rätt! Vi uppskattar publiken till ett lagom antal i alla fall (matte ni vet...).

Roddandet innan gick som vanligt på räls, och Anna är en ängel (när hon inte häver ur sig en massa anspelningar vill säga) och ser till att vi får fika. Hon hade bakat åttahundra kladdmuffins dagen till ära och till församlingens glädje. Meeen (det ska ju finnas ett sånt)...det där brummandet som alltid uppstår i slutfasen av kopplandet...grrr... vad kommer det ifrån? Har vi fått ett litet fult lejon på köpet någonstans? tål inte elektroniken regn och åska, eller börjar det bli läge för en ny keyboard??Inte ver jag...jag är pedagog inte tekniker, men jag tänker - ibland alldeles för mycket finns det de som säger!

Som tur är tänker inte alla för mycket. Martin t.ex var bara kall och stenhård, ett tag var han så stenhård att han inte kunde sätta sig ner, Anna ville att jag skulle skriva det i bloggen...fattar inte riktigt varför... ;-P

Ett litet melodikryss för kryssande Vrångöbor och annat löst folk blev kvällens starter, med en salig blandning av Robbie Williams, Chicago (som fick Jack att köra det gamla tändartricket), Queen, Lasse Berghagen och världspremiären av VRs' version av Kents låt Pärlor.  En gammal "favorit" från Fjällbacka fick bli Flickorna i Småland  Med Martin och Matts i sin paradroll som guldlockiga flickor... inte ett öga torrt så klart, skönhet kan ha många ansikten, tvivelaktigt om detta var ett av dem dock... Mike fick visa sina koreograftalanger och lärde upp strängsektionen i ett litet dansnummer som vi inte skall orda så mycket om (kan finnas på youtube om man hellre vill se det menar jag). Martin kan med detta mycket väl ha en karriär framför sig på Göteborgsoperans balettscen, det är kontingent! (möjligt men inte nödvändigt ;-)

Dans så klart, Vrångöbor är ett dansant släkte, spontandans uppstod redan i melodikrysset - tveksamt om det drabbar Anders Eldeman...? Fina priser utdelades, såna fina priser har nog aldrig inte utdelats i ett melodikryss någonsin någon annan stans...

sååå var det söndag och städning...suck...Ann-Sofies lille Melvin hjälpte till att köra städvagn och golvmopp, tänk att det kan vara så kul att städa, och sen går det över! dammsugning....suck...inte min favoritgren. Men Mike bedyrade i ett SMS, att han ÄLSKAR att städa och plocka undan-- Men, meddelandet skickades från båten, på väg till en musikgudtjänst på Styrsökyrkan. Nåja, det är ju tanken som räknas!

Hmmm turnéliv...eller kanske inte på riktigt - men två torsdagar på raken= två rejält sega fredagar på raken... men det är ju så i rockbranchen - sex drugs and rock ´n roll... något vi inte sett röken av men vi väntar med spänning - plötsligt händer det!!! Själv såg jag med egna ögon Ann-Sofie ta en alvedon, kanske är så det börjar???

25 mars - årets första riktiga vårdag!!! Grymt!!! och Ann-Sofie hävdar att det skall bli ännu bättre i helgen - och när det gäller väder finns det en person man kan lite på mer än SMHI itself...Ann-Sofie är helt enkelt en riktig vädernörd!!! Själv blev jag proudly presented as fotonörd - försökte själv hävda att jag snarare är någon form av hovfotograf -gick inte hem i församlingen, det är sällan något jag säger går hem... 

Så...polisfest - vi har ju en egen polis i bandet -och Matts är en ljugande polis kan tilläggas. Han påstår nämligen att den ljusblå polis t-shirt han hade på sig endast fanns i två veckor - vilket uppenbarligen är en lögn eftersom vi såg den med egna ögon, ergo; finns den!!! Vi som tillägnats ordinarie mörkblå polis t-shirts lär honom hållas...han kunde ju få tro att han hade på sig en t-shirt som inte finns... Martin gick förresten igång nåt alldeles kollossalt på Anna i polis t-shirt och ville att hon skulle låna hem den. Tror att han tänkte sig någon slags fredagsunderhållning: Martin rusar upp och ner i trapporna där hemma och Anna bötfäller honom...sist ville han att de skulle låna hem sjuksköterskeuniformen... vad håller de på med för lekar hemma hos Sjöbergs egentligen? är det larmcentralen? Brandkåren nästa? Försökte ta upp ämnet med Anna när vi låg på golvet i greenroom och snackade biologi, men hon mörkade å det vildaste - så det är lämnat åt vars och ens fantasi, och min är rätt skruvad och Ulrikas inre film påminner fömodligen om min - det brukar den göra....

Matts hamnade i dubbelroll, inte direkt good cop/bad cop - utan mer som deltagare i personalfest/deltagare i bandet...svårt när man blir tankad på löpande band... trodde ett tag att de försökte dränka den stackarn - och jag som lyssnat och genomlidit gårdagens spelning en gång till kan konstatera att första timmen gick rätt bra...sen gick det mindre bra....sen gick det mycket mindre bra - han har nu lovat att spela dubbelt så bra nästa gång och passade på att nämna att det betyder dubbelt så fort om han skall hinna - vilket skulle betyda att han själv anser att det var hyggligt felfritt...(vilket är en direkt villfarelse!)

Måste nämnas: TREVLIG PERSONAL på Pannrummet!!!! Där har Odd fellow också lite att studera, Janne genomlider fortfarande efterskalv från förra veckans trauma och Magnus har paranoida vanföreställningar om både det ena och det andra - det sista behöver inte nödvändigtvis ha med Odd fellow att göra - det KAN vara så att det är bara så det är!!! ... och förresten apropå Pannrummet; gott öl från eget bryggeri har de också, vi kommer gärna tillbaka!

Musik också så klart... svårt att följa en spellista och samtidigt vara alla till lags, det blir lite lätt kaos och mellanrummet mellan låtarna blir låååångt, Mike fyller ut bäst han kan - med techno på flöjt!!! Jepp, det låter inte klokt, men folk dansade loss till det också! KOnstaterat är ju att rock går hem i princip över allt (om vi nu inte mot all förmodan skulle råka få en spelning på Styrsöhemmet - där är det något tveksamt, men lustigt nog skulle vi nog få ihop en liten lista som skulle passa där med ;-) ABBA funkar alltid, men annars är det svårtippat... poliskorven funkade också och fyllde dansgolvet till bristningsgränsen.

Packandet efteråt gick som vanligt undan - vi är som sagt inte bara snygga - vi är snabba också!

Där hade Chalmers fest... och ja Chalmers är ju rätt stort - en del sysslar med truck driving songs och annat märkligt, men det här gänget sysslar med kemi. Vi är ju rätt grymma på kemi...en del av oss läste det både i 7:an och 8:an men det har gått rätt bra för oss ändå. Ett partyglatt sällskap var det i alla fall, med ett gäng professorer som ställde upp på musiktävling med mer eller mindre lyckad utgång...

Såå vi är en liten aning ringrostiga kanske - det var ju ett tag sedan VR släpptes ut till allmän beskådan. Ringrostigheten märktes kanske mest vid inledande roddandet...hur var det nu??? vilken kabel skulle vara skarvad med vilken, och hur var det nu med de där monitorerna; Kan det vara så där enkelt ? Har för mig att det var svårare...(en del av oss läste teknik i 7:an och 8:an - men det gick bra för oss ändå). Och när man är så där lite ringrostig så KAn det hända att man gör misstag... som att lägga papper på vita linnedukar -ajajajajaj!  Martin blev förste man till skarprättar'n. Sen kommer Janne och lägger en kasse på sagda duk, flyttar på grejer och är allmänt "där" (ibland räcker det ;-)  då var visst måttet rågat.... som i ett huj tillbaka till 7:an/8:an.... ni vet när man blev utslängd ur klassrummet av någon vuxen Gestapo-typ som visste bättre, kunde mer och kunde konsten att tala om hur en slipsten skall dras med piska och ...eh ja....piska. (vissa av oss vet precis hur det var - men det har gått bra för oss ändå). Det kan vara lite tufft att bli mästrad på det viset... och på vissa människor biter liksom inte det där med att vända andra kinden till...och ett öga för ett öga känns soooo 2009...  Tänker att LÅngedrags värdshus vinner en hel del på sin makalöst trevliga personal och sitt proffsiga bemötande - husfrun på Odd fellow skulle kunna göra ett studiebeök...

Väntan som vanligt...den här gången bakom en skärm i ett hörn. Där skulle vi inte synas, och allra helst inte höras heller...svåååårt. Men Magnus tyckte i alla fall att det skulle vara så tyst "att man kan höra en slipsnål falla i höstacken..." Skolbarnen; Matts passade på att plugga, Anna träna på redovisning och Jennie (det är ju jag) hann analysera några dokument...(det räcker inte med 7:an och 8:an för alla - en del får aldrig nog!)  vi är som sagt inte bara trevliga utan också effektiva! Ann-Sofie och Ulrika drog iväg på en snabb-shoppingrunda efter linsvätska (japp alla fakta skall upp på bordet;-).

Vi håller visst på med musik också ... två nya världspremiärer; "The show must go on" och "material girl" - tror att det gick helt okej! Annars var det som vanligt = skojigast med rocklåtar och ett himla dansande!!. Packandet efteråt går lika smidigt som att undvika tyskaläxan i 7:an och 8:an...(en del av oss läste tyska och har glömt allt! )och Mike konstaterar gång på gång att han tycker att det är sååååå roligt att plocka under efter spelningar... eftersom han tycker att det är så förbenat roligt, kan jag tänka mig att låta honom få ynnesten att packa för mig också nästa gång - jag är rätt snäll på det viset!

Såå inget tillskott till ensamblen denna gång, mer ett frånfälle... Rhapsody utan Magnus; ingen koklocka, inga trumsolon, inga trackningar...klarar man av sådant? Klart man gör - men varför var han inte med då?  Tja man skulle kunna tänka att Magnus i kyrkan är som troll i solsken och att han valde att avstå av då uppenbara skäl, men nu var det inte det som var grejen. Magnus är nämligen inte det minsta O-gudig (hans egna ord), om han får säga det själv så är han i princip präst!!! Men ibland behöver man ha ledigt - så vi släppte honom fri och lät honom springa lös ett tag... tills vi kom på att det vore ju bra om någon kunde sköta ljudet...gärna någon som känner sig hemma i kyrkliga sammanhang...hmmm Magnus är ju ledig... 

Uppesittarkväl på Vrångö, vågar man chansa på att folk tar sig i väg ut i snön och sätter sig i kyrkan då för att lyssna på oss? Vi vågade nog inte riktigt tro på det, utan ställde ut stolar bakom vikväggen... ifall det nu skulle komma mycket folk och bänkarna inte skulle räcka till så kunde vi vika bort väggen - men vi lät den vara stängd till att börja med - så att det inte skule synas om det nu inte blev så mycket folk... Men det blev det...redan en timme innan utsatt tid började det komma Vrångöbor; gamla och nya och tilloch med några som inte är boende alls (i alla fall inte på Vrångö). Kyrkan var helt fullsatt... inte utan att man fick lite dåligt samvete;-) att överge skinka, nötter och uppesittarkväll med Bingolotto för vår skull...eller det kanske var en välgärning om man tänker efter.

Så, både traditionella och lite nyare julsånger blev det i alla fall så som Deck the halls och Ding, dong merrily on high; acapella med förstärkning av strängsektionen - de applåder som gavs då kan vi kanske tillägna dessa gossopraner (de kan ha varit det en gång i alla fall...det har i så fall gått över). Leonard Cohens Hallelujah verkar gå hem i de flesta sammanhang, så även i julvariant - vår version ligger numer på You Tube... finns helt klart värre saker man kan göra för att hamna där.

Vi känner oss ganska nöjda med vår julkonsert och har fått uppmaningar att göra det till en tradition...så nu ses vi varje onsdag klockan 20 i kyrkan...

Funderar på om det sitter ett visitkort på anslagstavlan  i varje fikarum på Sahlgrenska... det får det förstås gärna göra - vi är rätt inkörda på disputationskalas vid det här laget. Den här gången var det Carins tur att fira på Medicinarvillan.

Sååå - ett rätt så långt uppehåll utan spelningar och rätt taggade för att sätta igång var väl de flesta!? Några nya låtar och ett tillskott i form av Roffe som annars far världen runt och gestaltar Björn i ABBA med Arrival och  har en massa andra projekt...lite skumt att han ställer upp på VR ;-) men tur för oss! Föga anade han väl att han under kvällen skulle övertalas (inte jättesvårt) att komma ut ur gardroben för ett ögonblick...

Spännande 1: Logen... alltså vi har ju fått en del konstiga loger; trapphus, källare, bunkrar och bakom traktorflak - den här gången fick vi äran att bebo en igloo. Dammiga soffor i en iskall källarlokal där någon glömt att städa de senaste decennierna - dessutom med en grymt spöklik stämning...inte bara en stämning i luften och mystiska orber på alla foton..utan också ett elementskydd som bestämde sig för att hemsöka Janne och trilla ner över honom med jämna ojämna mellanrum och som dessutom engagerade andra elementskydd på andra våningar för att göra det samma...skumt.   Försökte bota frossan med dubbla klädlager, försökte att få någon att stycka en pinnstol eller två och elda i den öppna spisen, försökte få Matts att springa runt, runt och avge lite värme - men han hävdade bestämt att han är så snabb att det skulle bli kallt av vinddraget. Ann-Sofie kom tillslut på den briljanta idén att skruva upp elementet - bästa försöket i det åtgärdspaketet...det hjälpte lite. Tänker skylla mina egna klumpiga tilltag på alla nivåer på kylan; att man spiller, tappar, förstör och säger konstiga saker och tänker enkelspårigt med många roliga visualiseringar KAN bero på bitande kyla!  Väntan i igloon blev lång...många tal på såna där disputationer, inte ett enda hållet av medlemmarna i VR. 

Spännande 2: Nya vägar i livet! Kan inte låta bli att fundera över om Martins föräldrar är lite stolt över honom nu när han serverar sprit iförd trashig skjutsköterskeoutfit (tight vit klänning och trsiga nätsrumpor) om fredagkvällarna... Det var inte allt för svårt att övertala vare sig Martin eller Roffe på att ställa upp... kan inte riktigt heller skaka av mig känslan av att de gillade det -  Martin fick frågan om han var ett påveluder...vet inte vad ett sånt gör - men det kan ha varit huvudbonaden som ledde tankarna åt det hållet. Magnus ville genast ringa hem och be om en ny omröstning om vem som skulle få vara familjens svarta får - han tänkkte själv så klart rösta på Martin och skicka lite bilder för att lobba hos mor och far. Ulrika var grymt bekväm i att slippa skjuksköterskerollen och få ikläda sig rollen som kirurg i stället - helt förståeligt med tanke på temperaturen.

Spännande 3: korven... ja varför heter den det? (alltså själva dansmanövern... tåget som hämtar in folk på dansgolvet när baren drar för mycket) Vem myntade uttrycket korven? jooo jag brukar själv komma med felord, men jag misstänker att det är Anna som är myntaren den här gången. Tror inte att kvällens korv slog några direkta rekord - men den var helt klart funktionell - och fyllde dansgolvet med dansare och....ja...faktiskt ett gäng gympare också. FUndering vidare av Mike:... när vi blir internationellla (När, inte om) vad skall korven heta då? the sausage? bratwurst? pölsen? perro caliente? makkara? (beroende på hur internationella vi blir så klart).  korven on tour...förtjänar en egen t-shirt.

spännande 4: Brott och straff.. där finns ju en del myter, eller vedertagna sanningar... alltså utan förbudet finns inget brott, brottet är en social konstruktion och tillfället gör tjuven bland annat... tänker inte veckla in mig i några sådana resonemang - men Anna och Roffe bildade par i brott redan på tidigt stadium och stal en taxichaufförs jacka... hmm... hur det hela gick till skall vi inte gå närmare in på, men taxichaffisen var inte så glad när han kom hem utan att kunna komma hem...eftrsom dörrnycklarna låg i jackan - han fick ta en taxi (kan ha varit hans egen) och hämta tillbaka sin jacka igen -  han får ju vara tacksam att det var två ärliga oskyldiga (och faktiskt ovetandes om sitt brott)  tjuvar som lagt beslag på hans jacka och ingen ärkekriminell!

JO vi spelade också... med försök till fokus på ABBA-låtar, bästa att passa på när man får förfoga över ett proffs, vi hoppas vi får låna igen!