vrangorhapsody.blogg.se

Wrong Island...om man fick en femma varje gång någon listig ordvrängare kommer med den fyndigheten så...kunde man köp sig en egen ö. Wrong Island bluesfestival är i alla fall Vrångös största, första, bästa (och enda) bluesfestival. Klart att Vrångör Rhapsody skall vara med, med tanke på all blues vi brukar häva ur oss - eller - det gör vi ju aldrig... Först tänkte vi göra ett försök, men vi är helt enkelt inte tillräckligt blue, trots att vi kommer från Wrong Island... Blues är inte vår melodi, vi gör oss bäst tillsammans med ABBA, hårdrock, rock och pop helt enkelt, och man ska ju göra det man är bäst på.

Matts chef beslöt sig för att lura honom till Skåne, Matts föll för tricket och chefen beslöt sig för att låta honom stanna hemma igen, då hade vi redan hunnit låna in Anders Blad som gästbasist, och vi lämnade inte tillbaka honom förrän det hela var över. Matts fick nöja sig med att vara musikrecensent och kritker - och eftersom man agar den man älskar fick vi en hel del ris... Vi beslöt trots allt att ta honom tillbaka och lämna tillbaka Anders till Backa teatern (tillbaka till backa...om ingen upptäckte fyndigheten på egen hand) , även om vi kan tänka oss att låna igen! 

Vi hade ialla fall verkligen tur med vädret och Scenbygge i 30 gader och gassande sol går inte av för hackor...Ann-Sofie ordnade dricka på löpande band som livsuppehållande åtgärd. Alla volontärer erbjöd sig frivilligt att hålla sig i skuggan och vänta på att det hela skulle bli klart...tur att vi kan det mesta. Bygga, bära, flytta, köra, koppla...lite som Byggare Bob with friends och det som inte finns på plats måste hämtas, letas upp och ringas efter...samtidigt som det skall kopplas, skarvas, resoneras, ändras, funderas, tejpas, kopplas runt, klättras och lyftas - var är alla våra roddare? Jakten fortsätter. Och de där tele/xlr kablarna som vi alltid ska köpa flera, de där grejerna som behöver märkas upp, de där som ska slängas...det börjar dra ihop sig till en veritabel arbetsdag. Uppe i taket, sådär 100 meter över marken ska det fästas strålkastare och lampor - eftersom Martin är höjdrädd så är det bäst att han ordnar med det, när han behöver lite "hålla fast hjälp", så får han stöttning av yours truly, eftersom även jag lider av lätt svindel så är det ett passande val - men det är okej, eftersom Martin kan flyga och jag inte är rädd... På samma sätt  resonerar vi när vi skickar ner Ulrika i högt gräs för att rigga fast pallar och tält - eftersom hon har spindelfobi så är det bra att hon befinner sig på spindlarnas territorium. Funderar på om Magnus inte har lite ont av trånga utrymmen...han ska få åka i släpet nästa gång...

Tre timmar senare är allt nästan på plats, och det låter om det mesta. Även Janne är på plats, ett år äldre dagen till ära. Efter ett snabbt soundcheck, med bluesfolket flåsande i nacken är det läge för församlingen att gå och kasta sig i närmaste hav, tjusningen med att bo på en ö - även om det råkar vara wrong ö, är ju att havet ligger lite precis över allt. Väl tillbaka på festivalområdet är Ann-Sofie i full gång med att servera mat på en knökfull uteservering, hon är serviceminded den flickan! 

Man kanske behöver ha rätta känslan för att till fullo uppskatta bluesmusik i mängder, ett mer stillsamt diggande och lyssnande. Sant är i alla fall att det händer något när det plötsligt spelas rockmusik på scen...som ett sus genom publiken, folk som reser sig upp, armar som sträcks i luften, det är riktigt roligt att stå någon meter över marken och se det hända. Mycket folk framför scenen, på vägen och i bänkarna blir det i alla fall, samtidigt som mörkret sänker sig över "fel ö".  Trevligt för oss med en publik som är helt med på noterna och partystämningen på topp, en hel del dansande på gräset framför scen blir det också. När låtlisan är slut och tiden ute, är det ingen som riktigt vill avsluta, allra minst publiken...grannarna är dock förmodligen lite smått nöjda med tystnaden. Ett litet extranummer och en improviserad "mustang sally" med inlånad skånsk sångare (riktigt grym förresten - skånskan sken aldrig igenom) senare - sen är det i princip helt tyst... och Byggare Bob och co får åter igen skrida till verket...klättra, koppla ur, samla ihop, packa ner, rulla bort, skära loss och stuva om...