vrangorhapsody.blogg.se

Åtta personer - det är ett rätt stort band och självklart är vi olika och har olika styrkor och svagheter och så allt det där tramset om att komplettera varandra och så där... Har väl alltid tänkt att både Jag (Jennie) och Ann-Sofie är rätt så strukturerade, har kolla på läget och sällan glömmer något, lite smått fyrkantiga med andra ord– inget ont om det så klart – fyrkantigt är grymt! Lite förvånad inser jag dock när jag sitter på jobbet att jag glömt min pärm med alla livsnödvändigt texter och anteckningar och listor etc, sånt som vi som är lite fyrkantig har svårt att känna oss trygga utan..tänker att det är säkert ingen fara...min strukturerade fyrkantiga vän Ann-Sofie har ju självklart med sig sin, lika ”väl antecknade” och strukturerade pärm. Jag slänger i väg ett sms och får svaret att ”Javisst har jag det”...Någon timme senare visar det sig vara inte helt sant...inte så att Ann-Sofie ljuger, utan hon är själv helt övertygad om att hon, välorganiserad som hon är, har med sig sin pärm. Skrik och panik. Hur få en pärm till stan från Vrångö, mitt på dagen när hela halva världen arbetar? Peter får göra en blixtinsats och löpa (det är inte ofta sådant händer) hem och hämta pärmen och köra il-bud med Skalman (snabbare än det låter) till Fiskebäck med den dyrbara lasten. Anna som dagen till ära haft chaos and mayhem (den engelska versionen av skrik och panik) på jobbet och blivit försenad får agera kurir och köra stan runt och hämta löst folk, köp frukt, handla kaffe och plocka upp bortglömda pärmar. Men det är ju lite av Annas styrka..att hålla många bollar i luften samtidigt. Ute i Lackarebäck har Ann-Sofie, Ulrika, Magnus och Martin nästan riggat klart. Bara ett kopplingsschema som inte finns där det ska...hmm – DÅ är det tur att man är lite fyrkantig och har skrivit upp det på baksidan av en annan livsnödvändig lista i den förut så bortglömd pärmen. Sedan inleds den sedvanliga väntan, den här gången i en filmsal – så kan vi lägga det till listan av speciella loger. Vi har ännu inte testat en bastu, en u-båt, ett kylrum eller en jordkällare – men nära har vi allt varit alla tre varianterna. Väntan i filmsalen blev dock inte så lång och ägnades mest åt samtal och diskussioner av den vanliga höga standarden och berörde ämnen som; Kan Magnus vara en Biggest looser även om han inte varit med i tv? Är blåbär egentligen så ofarligt för hälsan, eller orsakar de i själva verket förkylningar och annat elände? Blåmögelost och banan, är det en smakfull kombination? (svar=nej!). Postkodlotteri, borde man vara med där? eller kan man räkna med att Ann-Sofie delar med sig när hon vinner – det vore ju solidariskt och fint gjort av henne.

Obligatorisk fråga brukar också vara om vi får något att äta?! Klart att vi får! - julbord. Årets första för undertecknad - som tycker att julbord är gott – men svårt! Allt är ju gott; sill är gott, ägg är gott, lax är gott, köttbullar är gott etc...men tillsammans blir det mest konstigt...församlingen åt dock med gott mod – hetsätning på hög nivå i vanlig ordning! Så var det ju det där med musiken – melodikryss har börjat bli mer regel än undantag, nästan så att man börjar sakna dubbelDolly, flickorna i Småland och Tom Jones, men nä- inga maskeradutstyrslar över huvud taget denna gång. Enda dekorationen av bandets medlemmar  bestod väl egentligen av lite glitter i håret, vilket Matts beslöt att behålla efter ”show-delen” - det kändes väl lite som vardagsglamour eller nåt. Glittret fick förresten  Martin att se mer änglalik ut än någonsin...eller änglalik – vet inte om liknelsen är helt sann, kanske var han ändå mer likt ett spöke med pannband? 

Att så pass många lyckades fylla i sagda kryss helt korrekt är rätt fantastiskt (på förekommen anledning), och rättande instans kunde också förundras över diverse kreativa lösningar som att Jul firar vi på grund av King-Kong eller tomten (dock inte helt otroligt att det var en allvarligt menad lösning). Några nya världspremiärer hanns med också – fattas bara- med tanke på tiden i haft till för fogande sedan förra spelningen – vilken vi kunde lagt på repande, men något kom emellan... i alla fall det blev ABBAs ”summernight city” Melanie Fionas ”monday morning” Bon Jovis ”it's my life” och U2s ”Pride” - vi kan ju konstatera att samtlig premiärer funkade, men den sistnämnda blev riktigt bra – och gav fin respons från det dansande folket . Ja vad kan man vänta sig ? – det är ju U2!

Det dansande folket ja... inte utan att det rycker lite i benen även på oss som får stå och ”titta på”, så när jag och Anna blir uppbjudna av en herre i publiken tackar vi med viss tvekan ja till slut och får lära oss en del nya grepp...dansa kan man ju göra på en hel massa olika sätt!