vrangorhapsody.blogg.se

Allgott och Vilgott finns det två barncabaré typer som heter,och som alla vi som drabbats av föräldraskap och Liseberg har kännedom om. Ibland går i alla fall Villgott på gatorna som en vanlig man och kallar sig då för Håkan. Håkan gifter sig med Ellen från Norge och vill ha lite musik till bröllopskalaset, klart vi ställer upp. Degen till ära vill Rhapsody testa nya leksaker… jo nytt ljus har Anna och Martin shoppat (Anna är utbildad shopolog, jag har lärt henne allt jag kan). För att låta detta ljus komma till sin fulla rätt, beslutar vi att hyrlåna en tross från Donsö att hissa upp det hela i + allt anna ljus vi kan uppbåda. Detta innebär ett roddande utan dess like… dessutom skall en scen byggas; vi kan sån’t även om vi känner oss inte helt betrodda. Ann- Sofie, Jennie och Anna får stå för musklerna, Matts för hjärnan och skruvandet (men bara för att det är hans skruvdragare). Vi är ju mycket för rekord och sån’t, roddande och scenbygge på 8 timmar kan ses som ett av dessa. Matts pratar om rekordet; världens högsta gitarrsolo… mitt förslag om att hissa upp Martin i trossen och låta honom ta rygg på världsrekordhållaren i fråga bifölls inte, återigen sätter Martins svindel käppar i hjulet för hans väg mot toppen och nya höjder. Apropå shopping så har Magnus inhandlat sig en liten bur att bo i tillsammans med sina trummor och sin saft. Det sägs att denna bur skall inverka positivt på ljudbilden…jag vet inte riktigt men jag kan se en hel del andra potientiella användningsområden. Bara det här med att ha Magnus i en bur känns lite fint. Idén att också placera rökmaskin och såpbubblemaskin inne i buren, klä Magnus i ”Hitta Nemo”-kostym och sätta locket på känns ännu finare! Kvällen till ära fick vi Jim Jidhed (med ryggskott) som gästartist, efter att han förespråkat tjejernas överhet och rätt att bossa, fick han äran att dra sin gamla ”Kommer du ihåg mig” tillsammans med oss – till att börja med på ljudlös mikrofon! Det därmed ljud är en återkommande historia… när vi äntligen fick möjlighet att ställa in inear-systemet något sånär hyfsat innan spelningen…lyckas något nollställa hela bordet…(trollkarl i lokalen…var det han? Var det åskan?). Brudparets önskebrudvals ”That’s amore” roddes iland – tack vare Mikes och Annas insatser… vi i körsektionen tappade omdömet en aning, när ljudet dog ihjäl sig… Fullt ös på dansgolvet och Carola kom tillbaka efter långsemester från Rhapsodysammanhang – den här gången fick hon med sig Håkan upp på scen, för att riva av ”I was made for loving you” och meningen var att avsluta med lite konfettibomb… pyrotekniskt ansvarig för kvällen (moi) kan avslöja att det var något fel på krutladdningen, inte den minsta lilla pang! Och inte minsta lilla glitter uppenbarade sig…Matts föreslog att jag skulle titta in i röret samtidigt som jag vred… ännu en anstiftan till självmord (konfettikvävning- inte att leka med) inom bandet. Vi kanske borde gå i terapi?!  Sen kväll som snabbt blev natt med sluttid för lirandet klockan 02.00. Delar av gästerna tröttnade inte för det utan lånade in Martins gitarr och lät oss vara med och fortsätta sjunga och dricka fulläsk (light). En mycket trevlig fest och lyckad spelning på det hela… enda smolket i bägaren är att vi andra missade reaktionen hos besättningen på Valös reaktion då Martin kommer körande kvart i två på natten, på fyrhjuling i ösregn, iklädd blanka spandexbyxor  och brottarlinne--- tror inte han hade Tiaran och peruken på just då, men det är inte omöjligt…