Brännö 2 juli 2016
Generellt är jag för salutogena förhållningssätt. Det innebär att en tolkar saker och ting från den positiva vinkeln, det går alltid. Det kan betyda att istället för att tänka på klassiskt vis att glaset är halvtomt så tänker en att det är halvfullt. Eller att tänka jag har en hel halv glass kvar, än att tänka att jag har ätit upp nästan hela. Det är fullständigt möjligt att tänka från det hållet - men ganska sällsynt- och väldigt svårt. Det är ett mind-set.
Så... både Anna, Martin och Magnus var i funktionsdugligt skick inför den här spelningen! Härligt! Låtlistan från förra spelningen funkar och det är skitbra att Arne är ledig efter andra spelningar på dagen :) och kan ansluta. Jag är också himlans glad över att Matts, Anna och Martin är så goda att de ställer upp och fixar roddningen kvällen innan, trots att vi får låna en del grejer och inte behöver släpa med oss allt, så tar det ju tid och innebär en hel del tänkande. Att de välkomnas som Kössö pop är en annan skak. För mig lät det som ett skämt... Kössö pop liksom... vad finns det mer? Brännö Barber shop? Asperö a'capella? Styrsö soul? Donsö dansband? äh... förstod sedan att kössö pop finns på riktigt och ber uppriktigt om ursäkt för mitt raljerande...O.0...
Jag är också tacksam för att Anna tänker på sådana saker som att vi kan behöva ha något att äta under kvällen... - och att hon trots att hon har tusen andra saker att göra ändå tar på sig att fixa fika åt oss. Det är så sant det där med att en kedja inte är starkare en dess svagaste länk. När en länk brister, brister hela kedjan. Ett band är ett grupparbete, det funkar liksom bäst när alla gör sitt bästa för varandra. En stark länk kan dock stärka andra länkar. Själv köper jag godis och wiskey att betala ljudoperatören (Micke) med. Ja jag är inte helt oanvändbar.
Så, roddandet är i alla fall klart när vi anländer till Brännö på lördag kväll. Det är en rätt så liten lokal (vi kallar den väl småväxt i salutogen anda) och ljudet vill gärna gå i repris. Instrumenten hörs asbra, mycket bättre än våra röster! Det är bra för de som gillar instrumentalt!
Mike är med, trots benbrottandet - det är grymt! Saxofonen är nyservad och fullt blås utlovas. Det har ändå alltid varit en av de fina delarna med VR att det går att lösa saker och ting, och att en får vara med trots att en inte är helt i form.
Well kalaset på Brännö är en kul historia, det är många som är med (uppåt ett hundratal) och de cyklar mellan husen och äter middag hos varandra i olika konstellationer och avslutar på Brännögården med kalas och fullt ös. När gästerna anländer till lokalen har de således hållt på och kalasat ett bra tag. Det märks föga på deras ork. De är pigga som bara den och dansen kör igång redan vid första låten. Sen tar det liksom inte slut... Dansgolvet är knökfullt hela tiden, även om vi ser att det hela tiden är olika personer hela tiden... möjligen har de även konstellationer för dans...
Mike får möjlighet att ägna sig åt blås när Arne är med och sköter keyboardbitarna (behöver väl knappast tillägga att han gör det grymt!) - men Mike vore inte Mike om han bara gjorde som vi tänkt... ibland blir tutet ersatt med kastanjett. Innovativt och oväntat liksom... "I'm so excited" med kastanjett - inte omöjligt att det var första gången någonsin!.
Det är också lite roligt att betrakta gästernas reaktioner på Martin och Magnus, det är förstås många som känner och känner till dem från VT, men inte alla kan placera bröderna- eller inse att de faktiskt också utgör en betydande del av VR. Magnus får mängders med beröm och kommentarer om sin kompetens som slagverkare - VI vet ju om att han är rätt fantastisk och grymt pålitlig bakom trummorna - men det skadar inte alls att få höra det, bekräftelse och beröm får männsikor att växa. Metaforiskt allts... Magnus växer annars med hjälp av Polly, saft och bullar. Sedan försöker han motverka det med LCHF och 5:2. Eller en variant av 5:2. Vi kallar den 364:1. svält en dag om året. Sen fritt fram (fritt fall).
(Ps. Magnus, om du hör röster ibland... kolla bilden...;))
Så som sagt, fullt ös hela vägen in i kaklet...och sen en gång till. Låtlistan tar slut...sånt händer i regel inte. Och när vi meddelar att vi tänker spela sista låten, är festen inte på något vis på väg att avrundas. Snälla som vi är - kör vi ett tag till. Ja och sen vill liksom inte superlativen inte ta slut. Det blir liksom så när fester är så glada som den här. Folk som har kul och mår bra vill gärna säga snälla saker och bjuda hem en på diverse äventyr... och sånt. men vi är i alla fall brutalt bra. serrö.
Så hemåt i natten. Det blir aldrig riktigt mörkt den här tiden. På bryggan på Vrångö står Elias och väntar på att hjälpa till med bärandet. Precis såna är de Sjöbergarna. Utan dem hade VR inte klarat sig över fosterstadiet.