Ishuset 21 april 2017
Vi är inne i ett stim av 50-åringar! Räknar lite snabbt ute att medelåldern i Rhapsody är 48 år...(en annan dag ska jag räkna ut medellängd, och medelbredd). Med tanke på att fyra av sex medlemmar i VR ännu inte nått fram till 48, tänker jag skylla den högre medianen på Martin och att han har så förbaskat bråttom mot 50 (egentligen ligger orsaken på någon annan... men det är inte snällt att hacka på gammalt folk).
Vi riggar och sound-checkar på torsdagen - att ta sig till Sandvik på Styrsö är dock inte helt raka spåret. Vi dyker liksom in från olika håll vid olika tider också, torsdagar är ju för det mesta jobbdag. Lite skojigt att däcksman tvingas fråga om jag verkligen har gått på rätt båt, det visar sig att en faktiskt FÅR åka till Styrsö trots att en bor på Vrångö.... Jag som arbetat på Styrsö under sju års tid... har faktiskt inte helt koll på hur jag skall hitta till Ishuset i Sandvik. Jag har varit där tusen gånger med maken... då kommer vi liksom från andra hållet - med båt. Jag som har ett erkänt dokumenterat uruselt lokalsinne har mina fiffiga planer och hemliga knep (re. Darkwing Duck) . Nu anländer jag Styrsö Tången och tänker leta mig fram med GPS... GPS is my best friend. Det enda jag har att invända mot min GPS är att den hysteriskt upprepar "gör en U-sväng" när jag kör bil... Fiffigheten med att ha jobbat sju år på Styrsö är i alla fall att en är ett någotsånär känt ansikte. En bekant man undrar vad jag har där att göra. Jag berättar att jag behöver en riktningsangivelse... mot Sandvik... vilket håll ska jag gå? "jag följer dig" blir det ridderliga svaret. Ridderligheten visar sig var både behövd och ha sina baktankar. Dels var det inte helt enkelt att bara följa en riktning, det var ganska långt... och oväntat uppförsbacke... med tanke på mina sju år på Styrsö är detta inte bara märkligt utan också lite pinsamt. Dels lurade vederbörande av mig löftet om en föreläsning på en myndighet... Hittade alltså fram, utan skrik om "gör en U-sväng"... Skönt att de andra också hittat dit då.
Annas make Martin och till höger syns Mike vilken ser ut att drabbas av microfonskräck.
Den här gången är det Maria på Styrsö som fyller år och vill ha vår stöttning till dans. Marias make Martin säger att rock är grejen och att det är vad gänget vill ha. Annas make Martin (här gäller det att skilja på Martinsar, den ena är vår egen den andra är någon annans) åtar sig att rocka till en lista. Vi har en hel del låtar att välja på. Upp emot 300 faktiskt; det är allt från psalmer till visor till tuggummipop via schlagers, genom synth till hårdrock, reggae, dansband och stämsång.
Egentligen spelar det inte så stor roll hur listan ser ut. Att avgöra vilka låtar som är favoriter, eller vilka som får upp folk på dansgolvet är en gissningssport. Ett säkert urval skulle kräva en empirisk undersökning vid varje tillfälle. Jag anar att jag är den enda i bandet som med någotsånär ojämna mellanrum faktiskt spenderar tid på diverse dansgolv. Och själv skulle jag nog i främsta hand identifiera mig som rock-person. Men mina favoritsångare är Tom Waits, Billy Joel, Monserrat Caballe och Frank Sinatra. Jag gillar inte Gyllen Tider men dansar gärna om de spelas. Grejen med dans är liksom någon form av igenkänning, att det går att leva sig in i text och musik. Det gör gänget på Styrsö. Det är liksom detta som är dans av lust och glädje, den typen av dansande som skickar lite energi tillbaka på oss som spelar. Här får Marias 50-årsfest toppenpoäng av oss.
Det är helt magiskt att känna atmosfären i en lokal där männsikor har så roligt tillsammans, där gästerna inte droppar av - istället kommer det till gäster. Det är helt rysningsskapande när vi gång på gång utlovar sista låten och dansgolvet fylls på. Att Maria själv säger att hon är jättenöjd med sitt kalas är en bonus också för oss. Det är toppen att få bidra till andras glädje.
Matts i uppenbar avsaknad av microfonskräck...
Något som fascinerar mig en hel del är vilka samtalsämnen som dyker upp... min forskarhjärna försöker liksom kategorisera samtal och analysera dem. En sån sak är när Mike påstår att grundvatten och bäckar samt en urskog är det enda som inte går att köpa eller konstruera för pengar. Det är en induktiv logik, och sådana kan utmanas.... det allra finaste i kråksången är att den som kommer med en utmaning är Magnus som på andra vägar ställer frågan om det går att få toner ur en köttflöjt... jaja... DET GÅR faktiskt inte att köpa toner ur köttflöjter för pengar! Det finns när en tänker efter och med Magnus falsifierande logik (Poppers falisifiering är ett vetenskapligt verktyg) finns det en oändlig massa saker som inte går att köpa för pengar. Vissa hemliga fakta jag själv sitter inne med går inte att köpa, knepet med att transfomera vatten till vin är inte till salu, tankeläsning, röntgensyn, transferering... etc. etc...
En annan viktig frågeställning som ofta dyker upp är hur vi kan effektivisera våran roddning. Effektivisering och mindre fysisk insats torde vara något som faktiskt går att köpa för pengar. Det fina med att en sådan brainstorming inte behöver leda till action är att den kan få bli ganska kreativ. T.ex förslaget med att ställa släpet på högkant och låta hela riggen bara trilla ner i ett TETRIS- liknande mönster är en idé som en kan spåna på. En annan är att lyfta av övervåningen på aktuell byggnad och tömma riggen rakt in i lokalen. Eller att ha allting uppställt på en platta och bara frakta runt den, eller att ha en fast lokal hemma på Vrångö och istället transportera ut kalasgäster till oss... ja... nöden är alla uppfinningars moder. Det finns inte så mycket pragmatiskt innehåll att hämta, men kreativt tänkande leder i alla fall vidare. Och är det något som många år av TETRIS- spelande har lärt mig (förutom att jag är världens mest effektiva diskmaskinsinplockare) så är det att när du försöker passa in - försvinner du.
Nu är vi spellediga en helg. Sen kör vi Isbolaget Donsö, klart vi ses där va?!