vrangorhapsody.blogg.se

Bestämde mig att för enkelhetens skull köra en sammanhängande blogg över helgens begivenheter...och hålla de små bokstäverna på ett minimum på förekommen anledning ;) Vi börjar med fredagen; 

Vrångö Rhapsody on tour; börjar i fullständig kaos. Full storm och risk för inställda båtar, gör att Anna, Martin och Magnus får kasta sig iväg innan båtarna slutar gå från Vrångö och Martin glömmer sin klänning (eller om det var Anna...osäkert där, jag ser dem båda ungeför lika ofta i klänning). Lite, lite sena bestämmer de sig för att låta Jennie (det är jag)  hitta fram på egen hand, vilket sällan är en god idé...brukar lösa sig med hjälp av taxi, i det här fallet är taxi ingen lösning eftersom stan är ett kaos av vatten och stillstående bilar och kringflygande bråte. Matts tar på sig räddningsuppdraget, vilket resulterar i en omväg runt halva västra Götaland och att Matts och Jennie är en timme sena. Janne har uppfattat saker på rätt fel sätt och farit till Medicinarberget (där har vi ju också spelat) den enda som klarar att anlända i någorlunda förväntad tid  är Mike...något oväntat. Ann-Sofie pluggar och Ulrika dyker inte upp alls (eftersom hon fått ledigt!).  För att ytterligare spetsa till saker och ting har mixerbordet beslutats sig för att hitta på något annat av det mesta...och då snackar vi inte 'så mycket bättre'. Inga signaler, fel signaler och kopplingsfel, lite som en dålig dejt.  Disputationer har vi ju erfarit förut kan bli långdrgana, plötsligt har alla något viktigt att berätta, tacka för eller informera om; inte hjälper det väl heller att akademiker är vana vid att hålla låda, eller att festföremålet i fråga har önskat mindre tal och mera ös. PÅ min egen disputation skall Anna få göra nacksving på alla oönskade talare som inte godkänts avseende tallängd, innehåll och kvalitet (kontrollfreaket som tar stöd av kontrollfreaket, kommer bli en munter tillställning!) ... Följden blir en lååång väntan på hårda stolar och träiga fåtöljer som gör att Martin vill ta ut särskild avgift på faktura för sina men. Tydligen duger dock fåtöljerna till en liten lur i alla fall, det är lite av en talang Martin sitter inne med, att kunna sova som en baby i sällskapet där Magnus tappat bort de små bokstäverna, Mike gör märkliga ljud. Han kan när som helst bara kvickna till och kasta sig in med klarsynta inlägg inlägg i samtalet om vädret och konstatera att Hela stormen havar, och sedan direkt ursäkta sig med att Klockan är trött... inte konstigt att man blir lite trött av sex timmars väntande. Man får fylla tiden med det som står till buds; Jennie försöker förgäves hämta upp ett nesligt nederlag mot Anna i Wordfeud, Mike, Janne, Magnus och Martin startar en liten mobil pianoensamble, tyvärr inte mobil i betydelsen flyttbar, utan i betydelsen mobiltelefon...det låter ärligt talat för j*****t (Jag kommer ändå inte till himlen). Det är väldigt skönt att till slut få komma igång och spela, trots att klockan är över tolv när vi drar igång, dansas det på som bara den. Vi kan konstatera att det är omöjligt att konstruera den perfekta låtlistan. När vi tänker att det passar bäst med lite lugnare toner är det rock som går hem, när man tror att det ska gå hem med rock så är det rock som går hem...VR skall kanske hålla sig till rock, med exotiska inslag som 'islands in the stream';)  Den enda låt somsopade rent och gjorde  dansgolvet tomt hävdar Magnus är vår nya 'Africa'...det Magnus har missat var förstås att den spelades på soundchecket, och dansgolvet var inte tomt - det var fullt av bord! Mitt i natten är det dags att packa ihop och dra sig hemåt...vi har förstås tillfälligt flyttat hemifrån och bor på Arken.

Lördag.

Frukost i sista stund, sent (eller tidigt) i säng sätter sina spår på olika sätt. Matts har svårt att håll ihop huvudet, Magnus är hyperaktiv och själv går jag in i saker och ting (vissa dagar är det skönt att skylla på något). Ann-Sofie får inte vara ledig utan drar iväg tidigt för mer skolarbete, om hon inte passar sig kanske hon också måste disputera. Vi andra offrar oss och spenderar några timmar på ARken spa, stackars, stackars oss... Det är nästan rusning in i mörkerrummet (måste bygga ett sånt hemma...ljusterapi verkar så bortkastat när den mörka sidan finns;) Detta rum är helt klart en omgivning som kan göra underverk för Matts plågade huvud och för min egen sömnbrist. Rummet är i princip fullbelagt och behagligt tyst och lugnt...det enda som hörs är djupa andetag och något litet knappt hörbart ljudspår av harmonisk plingande musik, ett porlande brus i rören, något litet skvalp från de varma vattenbäddarna allt är bara så lugnt, behagligt och stilla...ända tills bröderna Sjöberg äntrar scenen...som om de höll på att lägga till med Amanda, smidiga som två grävmaskiner..Martin skvalpar runt som i en rutschbana på Skara sommarland, och Magnus lyckas få in bandit rock (hur är det möjligt?) på högsta volym, vilohemskänslan är som bortblåst....det är mer gitarrvrål och vågbrus i storm ackompanjerat av Magnus bästa "pärlan/precoius-skratt", det är svårt att få en vattenbädd att sluta röra på sig när den väl har startat, den går igång på skratt, själv håller jag på att trilla av min. Massage är inte så tokigt, Martin och jag satsar på en varsin halvkroppsmassage, vilket i princip blir en helkropp... tycker att jag fick de bra delarna; minns dock inte så mycket av det, jag somnade och massören kunde i princip ha lämnat rummet. Anna som jobbar på Arken tog en stor risk som lät oss spaa, de små bokstäverna var som bortblåsta! Magnus utmanar till 'isvaksdopp' eftersom det tydligen är manligt...både jag och Anna kan nu med lätthet kalla oss manliga eftersom vi tyckte att de där 'isvakarna' till och med var lite mesiga. För att hämnas försöker Magnus likt en attackubåt...eller snarare späckhuggare, simma i kapp Anna i 'relaxpolen' (20 cm djup)  och utlöser en tsunami som skulle gett utslag på richterskalan om Arken haft en mätare. Poolen är i princip tom och golvet är i princip inte det... Vi testar ångbastun vilket renderar vattenkrig med kallvatten så att värmeljuset slocknar och värmen försvinner sen kör vi torrbastun som är har ett golv av iskallt vatten, och sedan utomhuspoolen. Försöker mig på att blöta ner Anna som ser lite torr ut i håret och lyckas brotta ner henne under vattnet, när hon hämnas och drar omkull mig med ett riktigt inponerande nacksving...ge er inte på den kvinnan...hon kan ha fått superkrafter av det där manliga badet. Spalunch med lax, i badrock! Ja alltså, det är inte laxen som har badrock - utan vi i bandet. Martin kan inte riktigt förlika sig med detta...kan man äta i badrock, han kräver ett minst femtioprocentigt svar och gör en utfrågning värdig scb innan han accepterar läget och kan tänka sig att äta på detta dekadenta vis. Helt plötsligt är klockan sen och vi får hasta iväg till en spelning som i det närmaste förefaller hemlig avseende den förhandsinformation vi givits. Restaurang Äran på Lindholmen är målet och ett företag som sysslar med sjöfart och logistik på det ena eller andra viset (någon som har namnet kan få peta in det!) Snabbroddade är vi, trots en dörr som bara får vara öppen i 45 sekunder och en liten seghet i rörelserna. Mike konstaterar att det är den största loge vi haft (vi är placerade i trapphuset/hallen) men det är inte riktigt sant..blåvitts utehall var större, men den finns å andra sidan enligt ryktet inte längre. Å andra sidan kan denna loge vara en av de kallaste, så vi sitter med ytterkläder och slipper äta julbord! Maxi power heter en showgrupp som uppträder under maten, inte för oss förstås, men vi smygtittar. De är bra mycket flashigare än vi, med paljettskor och fransiga, glansiga klänningar, å andra sidan är vi fler...och Magnus skulle se lite fel ut i fransar, Mike skulle slå i taket på höga klackar...fast å andra sidan har vi ju Martin och Matts som brukar ha klänning, så hoppet är inte ute för oss... vi tjejer känner oss rätt coola med vår manlighet så vi behåller den svarta dystra stilen...som C-G på ärlan sa redan på eftermiddagen när vi först gjorde entre i restaurangen; ni ser ut som riktiga rocktjejer...kanske är det vi skall få vara! När vi satt och spanade ut över gästerna anade vi att det kanske skulle bli svårt att få igång ett sånt blandat gäng, tjejerna i Maxi power får kämpa på med publikresponsen... vi tänker att det kan bli en ganska kort spelning...FEL! När vi äntligen får komma upp på scen går det ganska snabbt att få ös på dansgolvet, även om vi får veva igång ett par gånger för att få det hela i rullning, sen är det svårt att sluta! När vi tar en paus och tror att lokalen är tom och vi kan börja rodda...visar det sig att ett danssuget gäng bara pausar i baren och vill köra på någon timme till, så sista låten blir fler. Till slut får vi i alla fall avslutat och packat ihop, snabbt och smidigt - men något verkar ha spräckt släpkärran...en liten utmattningsdepression; har vi för mycket grejer? Ut till Arken igen för ett försök till ett par timmars sömn, vissa lyckas, andra lyckas inte...jag kommer att få lägga in mig på vilohem för att komma ikapp (det får gärna vara ett som har varma vattenbäddar!) Frukost som på ett bättre läger, där Magnus tydligt beskriver hur han arrangerar sina noter enligt ett intikat system av dum, dum, dam, bam...alla med versaler såklart, annars kan han inte tyda sina noteringar...Trots trevlig helg med många skratt och en del fina stunder kan man ju i alla fall konstatera;  ibland är det skönt att komma hem.