vrangorhapsody.blogg.se

Donsö idrottshall

 

Hann inte före Magnus den här gången...frågan är redan begången ;)

Alltså november är ingen trevlig månad. Om man nu inte gillar mörker, dimma, regn och kyla. En höstgala med en massa ljus och ljud skulle ju kunna pigga upp?! På Stefan Peterssons initiativ och i syfte att samla in pengar till barnehemmet på Sumatra, ställer vi så klart upp. Martin tar det där med att lysa upp november på största möjliga allvar och skaffar ljus värdigt och tillräckligt att lysa upp hela Avenyn med... fräckt blir det. Men det här lilla narrativet skall faktiskt mest cirkulera kring små olyckor - såna kommer ju sällan ensamma...

Så, ett himlans roddande börjar redan på fredag kväll, scen ska byggas, tross ska monteras och backdrop skäras till och hängas upp - vilket leder till olycka nummer ett - undertecknad tror hon har en slö kniv med eggen vänd neråt när hon i själva verket har en vass kniv med eggen vänd uppåt - det kan ha med uselt lokalsinne att göra- i alla fall skär kniven fint genom duken och genom ett finger som blöder i två dagar, tur man är van! (mitt finska påbrå skall ju vara konnoterat med gurka brännvin och knivslagsmål har jag hört). Efter fem timmars klättrande och klängande känns det som om det kan vara dags att sätta, om inte en punkt så i alla fall ett kommatecken eller nåt... men inte för Sjöbergarna (herr och fru och bror), de hänger envist kvar, tillsammans med Miike - och i ärlighetens namn är jag grymt tacksam för det... när vi återvänder på lördag morgon är det en progression utan dess like som skett; lampor på plats och instrument upplockade och scenen ser i princip fix och färdig ut!  Okej...inget ljud ännu eftersom inga kopplingar var klara - men väl ljus... inte illa! Så...roddandet fortsätter och olyckligtvis visar det sig att ljudsystemet är tillfälligt ljudlöst... tar lite tid att fixa och tidsschemat faller innan det får chansen att börja gälla.  Inlånad ljuskille har vi också fått - kul att testa nytt! ja inte ljuskillen Christian, utan ljuset då förstås.

Efter många ifs and buts får vi i alla fall checka vårt program och inser att in-ear systemet inte funkar framför högtalarna...suck...hela idén med programmet föll och fick raskt tänkas om. Tråkigt med tanka på att vi faktiskt hade en följespot för en gång skull. Även denna gång cirkulerar showen kring ett hemmagjort melodikryss - medvetet svårt - tanken är ju att lösningar skall kunna köpas - till förmån för barnen på barnhemmet på Sumatra. Som konferencier har vi Lasse Swahn, lite av en trend från förra året på Vrångö - yes två gånger är en tradition, får väl se om det blir en tredje?!

Trevligt är att så många gäster kommer att extra bord behöver ordnas med i sista sekund, sen är vi förstås en aning sena i starten - tidsschemat som sagt i upplösning from the start. Så ett melodikryss innehållande så skilda typer, genrer och låtar som

-Dolly Parton; gånger två och billigare än någonsin förr, och med små fötter - saker och ting växer som bekant inte så bra i skuggan (ååååå så långsökt - jag vet)

-En mer än lovligt självgod Carola som försökte göra sig av med Ulrika - låter sig förstås inte göras, vi tänker behålla henne.

-Simon & Garfunkel; lite mer akustiskt, liksom en försmak av julen i form av a'capella sång av ensemblen minus Magnus som vägrar sjunga fint - han föredrar fyllekör. 

-Cornelis Vreeswijk; som Matts sa - ingen tillställning utan trubadur, med förstärkningen av ovan nämnda fyllekör under stabilt bastant ledning av Magnus 'Metro' Sjöberg.  

- Martin, framträdde som vår egen renhållare Jokkmokksjokke (namnet är en ren stavningskatastrof, fick testa på en lapp flera gånger) framförde vad hans egen son skulle beteckna som kåt-sång (det var inte jag!!!) - dock ingen lap-dance.

Judas Priest; breaking the law, Toto; home of the brave och den gamla dängan 'Flickor bak i bilen' plus allas favorit 'black velvet' med Ulrika.

Mitt i allt detta passar Magnus Metro Sjöberg på att trampa i klaveret - alltså inte i någon av keyboardarna utan mer metaforiskt talat. PÅ något vis lyckas han smälla foten i en scendel och bryta tån på två ställen - ingen kan säga annat än att det var rätt skickligt ordnat - ett sånt brott är nämligen enligt läkarvetenskapen lite svårt att få till - men Magnus kan!

Svårt kryss som sagt, och Donsöborna är intre riktigt lika villiga att köpa sig fria... dock köper några loss hela krysset på en gång för en femhundring - kunde varit något för Anders Eldeman - jag skulle kunna tänka att köpa in mig på en frukostbricka eller shoppingväska med sällsynt (the original) melodikryss-tryck...Några rätta lösningar kommer dock in - många av dem från Vrångöbor... det KAN vara så att Vrångöbor har en lite starkare lördagstradition kring just melodikrysset - eller så kan det vara så att man sålt lösningar till rea-pris sins emellan och då har man ju profiterat på barnen på Sumatras bekostnad och kommer att återfödas som en sten i nästa liv... -skoja bara - klart Vrångöborna är världsabäst på melodikrysset - se på mig bara, jag är Vrångö bo (- förvisso inte erkänd som riktigt äkta, har inte heller den aspirationen-) och jag är grym på det! (äkta Descartians logik!) I alla fall är det många Vrångöbor som vinner priser på rätt lösningar, misstänkt många från Björk-släkten. Också misstänkt många av mina församlade nära vänner (alla två) vann en extra fin Vrångö Rhapsody t-shirt!

Lasse körde på detta en auktion på en massa fina saker, Magnus köpte på sig en kaffemaskin - i den skall han koka allt kaffe som han inte dricker. eller ha att värma sin Redbull i under årets kallaste månader. Funderar på att bjuda på Spa-paketet på Arken när jag tänkte själviskt att min bästa Anna kanske kan lägga mig i blöt over there till kompispris - alltså förvägrade jag själv barnen på sumatra det budet - och den som kommer att återfödas som sten är därmed me myself and I, tänker mig att diamant är en sten.

Underhållningen avslutas med dans - ja inte av oss, vi rockar väl loss efter förmåga på scen, men det mesta dansandet pågår på golvet och folk verkar ha rätt kul. Ljudet är förstås lite högt , svårt för oss att höra på scen där hörs ju allt väldigt mycket i alla fall... som vanligt är ingen på golvet direkt sugna på att höra orden; "sista låten". på scen är vi där emot rätt nöjda med att det är över för denna gången - det var något av ett Marathonpass. För att fira eller kanske mer av ren utmattning lyckas Anna dra benet i en scendel (dessa scendelar...) och få ett djupt jack på smalbenet och en rejäl svullnad på köpet. Så en haltande Magnus och en haltande Anna som roddare... inte klart till sista båten, efter en hel massa släpande och bärande och några vändor till Skäret varav ett par inuti släpet är det dags för kvällen sista strapats... båttur i öppen båt till Vrångö - och då fryser vi redan rätt rejält redan innan, som kronan på verket, grädden på moset och löken på laxen så börjar det ösregna... Martin löser problemet genom att dra en papperssäck över huvudet och sätter sig och sover - och helt då verkar det fullständigt logiskt och glasklart...

(en källa hävdar att Matts på något sätt skadade sitt öga under nämnda vansinnesfärd - detta har dock inte bekräftats av offret i fråga - men det hade ju passat som handen i handsken med temat för kvällen...)