Universeum september 2012
Förväntar mig ett sms vilken sekund som helst med en fråga från Magnus om när bloggen kommer?! Tänkte vara snabbare än honom den här gången (med).
Förra veckan körde vi ett litet sensommar- (Anna envisades med att hävda att det inte är höst ännu) gig. Särdeles bejublat, trots att allt startade aningens obalanserat... Ann-Sofie tog en rain-check, Mike kastade sin blåstjosan historia i sjön i hamnen - för enkelhetens skull kallar vi den nu mera helt sonika för vattenpipa. Matts satt fast på jobbet och lekte med griniga demonstranter (muslimer?huliganer? indianer? Lärarförbundet?), Ulrika jobbade ända in kaklet - men var ändå färdigfixad och klar långt före yours truly. Donsö kyrka är riktigt mysig - och med en veckas reminisens kan jag nog tycka att det var rätt rejält höstmysigt (sorry Anna; sommaren ÄR slut!) - och faktiskt väldigt uppskattat - ibland tror jag att vi är rätt bra... Mike fick ansvaret som sammankallande i företaget och skötte konferencierandet med stil... bl.a. jämförde han oss med en cirkus och staterade att sommaren handlade om vin kvinnor och sång... på detta lästes årets höstdikt - mycket vackert alltihop.
Så... lördag och en spelning på Universeum... najjs! Jag gillar Universeum! Gillar rymden, gillar dinosaurier, gillar pilgiftsgrodor, gillar hajar och rockor, gillar papegojor, gillar glashissar utan glasväggar, gillar där emot inte ormar; såg minst två - men de låg stilla och fint i vattnet - lätt att leka att de hade drunknat, så behöver man inte tänka sig att de kommer klättrande...(eller hur ormar nu tar sig uppåt i världen...klättrar? ålar? krälar? tar trappan?)
Det hela börjar lite stiligt med många reflektioner i bilen om hur tankspridda vi är (Ulrika, A-S, Jen och Mike) - den ena historien efter den andra...vid parkeringen ger Ann-sofie ett exempel på läget och glömmer VISA-kortet i P-automaten...dags för lite paus - arken kanske?! ;) (inte P-arken - märk väl) Tur att det finns snälla individer som letar upp Ann-Sofie på eniro och ser till att hon får det tillbaka...
Universeum har inte stängt när vi anländer - vi kommer in i lokalerna - men får lite köra slalom mellan dinosaurier, små barn och stora barn och ännu större barn och barnvagnar...var kommer alla barn ifrån? Har de inget hem? Varför går hemlösa barn på Universeum, borde de inte jobba? Så vi väntar tills vi inte kan vänta längre och börjar rodda tills vi i princip har roddat in ett stackars barns barnvagn i Magnus trumset - lite ideer om att Magnus kan sitta i vagnen och spela - eller om vi skall behålla barnet som tillhör vagnen, uppfostra en riktigt fin roddare helt enkelt - men det verkade på nåt sätt oetiskt...
Vet inte om det var oetiskt...men Matts föreslår att om Magnus ser en liten färgglad groda någonstans, så ska han smaka - de orangea skall tydligen smaka apelsin... Breakade den tråkiga nyheten att Universeums pilgiftisar inte är några giftisar - de äter fel saker, då tycker Matts att Magnus lika gärna kan låta bli att äta... alltås de här små försöken till att ta varandra av daga - vill minnas att Anna hade en serie mordplaner (inte seriemord-planer) på Martin när hon gav honom c-vitamin och glutamat...det kanske är bra att vi dokumenterar dem för eftervärlden.
När vi är på olika ställen och spelar, blir vi rätt så beroende av den ordinarie personalen på stället - de kan göra vårt jobb lättare elller faktiskt krångla till det för oss. Universeums personal är helt klart den bättre varianten - så skönt att mötas av trevliga glada personer som säger 'inga problem' och 'vad vill ni ha att äta?' (- speciellt när jag själv höll på att svälta ihjäl - hade precis börjat fundera på om de gröna smakade päron...) Så bästa största elogen till gott bemötande till dem!!
Så Lars fyllde i alla fall 60 - eller som hans fru Camilla uttryckte det; han firade tjugoårsjubileum av sin 40-årsdag. Middagen intogs i hajhallen - eller i torskrummet..vet inte riktigt, men det var liksom mest torskar och gråsejar i den riktining vi såg. Fyra små låtar som skulle vara a'capella för att spara djurens öron (torskar har inga öron - jag såg inte ett enda) , i alla fall - lite förstärkning och uppmickning så var vi inte ens akustiska... torskarna verkade inte misstycka, rockorna rockade loss och tonfisken tog ton (han sjöng med..) jajajajaja... det där sista vara as-kasst...
Efter detta en flytt ner i entrehallen, och snart var det fullt ös på dansgolvet... det är kul att titta på folk som har kul - vi har väl i och för sig rätt kul vi också...Såå när vi skall köra var gamla klassiker 'korven' så finns det inte så många att hämta in till dansgolvet - eftersom alla faktiskt redan är där! Men vi kör ändå och Anna har lite interna tolkningar av texten i korven-låten (And I like it, I like it, I like it, I like it, I....) Lars fyllde år för fulla muggar och verkade rätt nöjd med att var i centrum of things.
Mitt i allsångsvänliga 'It's my life' gör Ulrika mig uppmärksam på att det kryps på golvet... hmmm...apmat...en syrsa? en kackerlacka? här är inte lekmännen överens med de professionella; men jag hade en close encounter så jag har en rätt så kvalificerad teori...jag vet ju att Ulrika inte är så förtjust i kryp och tänker rädda henne. Jagar krypet, och föser det bort från scenen, när jag hör att Ulrika helst vill att jag skall ta den av daga...ser mig febrilt om efter en pilgiftsgroda..tänker att jag kan mata krypet med groda (de är ungefär lika stora) men ser ingen..så jag stampar honom i huvudet (och lite av kroppen med om man ska vara noga). Det känns lite som att stampa på ett äggskal, och jag gillar ju djur (helst dinosaurier!) och jag gillar ju ägg - det kändes inte fint gjort... och inte mer fint när jag hade djurets skelett med mig som ett bihang under skon - såg lite ut som benen på en groda...(det var ingen groda!!!!) Jag har hört att den här typen av typer kan ha sina ägg inne i kroppen och om man stampar sönder en så kan det hända att man har lite ägg med sig under skon. Så nu har jag skrapat min sko noga; i Ann-Sofies bil och i Sjöbergarnas båt, om det tar sig kan vi öppna farm, sälja apmat åter till Universeum - se där är en fin näringskedja!
Med tanke på responsen från gäster och värdpar så kan vi känna oss glada och nöjda med vår insats. När gästerna säger; ni borde inte spela här, på såna här fester - så betyder det faktiskt att de tycker att vi är rätt bra och skulle kunna spela någon annan stans ;) Snabbroddade som vi är (8 personer kan göra ett rätt effektivt team) är vi på väg inom en timme och hemma på rekordtid - skönt - även om det sedan är svårt att somna-även om man sen är uppe med tuppen- och ska iväg till Donsö och planera nästa happening...
Så 24 november - stor gala på Donsö - ska bli kul!