Invigning Nya Mittvik 6 juli 2013
Kul!
Bloggen har en statistik funktion, några som varit inne och letat redan nu...easy does it...;)
Nya Mittvik området skall invigas, Skärgårdens café och Vrångö transport slår sig ihop och bjuder på fint kalas, sånt gillas. Då Martin är inblandad i projektet via Vrångö transport (och så klart VR) tänds små stjärnor i hans ögon...stjärnor som kan kopplas till möjligheter att få leka med mer ljus, mer ljud, mer blink och mer pang...Jag är förstås helt och hållet för att människor får leva sina drömmar och funderar på hur Martin ska få mer av detta i sin vardag...kanske ha en följespot på grävmaskinen...in-ear i stället för hörsel-kåpor och så ett litet gitarrsolo till lunch för att avsluta dagen med ett litet fyrverkeri...(Kan väl tillägga till den lille tekniknördens fördel att det brukar bli himla bra - så även den här gången - ljuset var perfekt, liksom avslutningen och vad jag vet även utljudet.)
Det tar förstås lite tid att rigga allt sånt här, men vädret är på topp - sånt brukar inte hända oss, men nu har det lyckats två gånger på raken, three time's a charm - ser bra ut inför hamnfesten den 10:e augusti alltså.
Det tar förstås lite tid att rigga allt sånt här, men vädret är på topp - sånt brukar inte hända oss, men nu har det lyckats två gånger på raken, three time's a charm - ser bra ut inför hamnfesten den 10:e augusti alltså.
Hörde en sommarpratare i går, han talade om hur band på turné tenderar att ha ganska tråkigt, hur rock 'roll myten aldrig riktigt får fäste i band av mellan-storlek - de har helt enkelt för tråkigt eftersom de inte längre har något att berätta för varandra. Well, sex drugs and rock 'n roll ska väl vara devisen och där har vi väl mer glidit över i kaffe, snack och avsaknad av verkstad - men tråkigt är det väl knappast? Å andra sidan är vårt turnéliv ytterst splittrat och sporadiskt....sen fortsätter den här sommarprataren jag nämnde att prata om hur de gamla berättelserna, när man har tråkigt, behöver kryddas och skarvas och att det kan vara så stora berättelser föds... (och det är här jag kommer in...;) - skoja bara) I alla fall - de där återkommande teman som man vet om och känner till kan alltid växa och skapas om...Yes, Magnus drar skämt under bältet, Mike gillar att rodda, Anna är alltid sen (skall icke förglömmas att hon har en del att fixa åt oss andra!!!) Jennie är ilsken, Ulrika är hungrig och kan inte äta, man måste alltid fråga Martin två gånger för att få ett svar och Matts vänder på ord så att det blir något annat. Man kan ju tänka att med ett mer intensivt turnerande så hade det varit ett förbannat tröttsamt sällskap...Dessutom med turnéfordon som består av traktorer, fyrhjulingar, cyklar, mopeder, släpkärror och färjor...
Invigningar ska ju på det ena eller andra sättet erbjuda någon typ av överraskningar, att Martin och Matts klär sig i klänning kan numera inte betecknas som särsklit överraskande, det är liksom mer en del av den naturliga ordningen och snarare förväntat i dylika sammanhang. I en vacker liten historia, tillika duett bestående av en omskriven text till den gamla dängan: Dagny - där Dagny har blivit Madde och Jennie (café-ägare) får de båda herrarna i klänning de sistnämnda damerna att gråta (av skratt...jaja men ändå...)
Förutom detta blir det också ett framträdande av Vrångö Rhapsody Juniors, alltså en del av bandets ättlingar (namnet Arvingarna var tydligen upptaget), min egna och någrra andras var inte söta nog att få delta ens i audition, men de som var det- var helt klart söta så att det räcker - dessutom modiga nog att ställa sig inför en publik på runt 300 personer! Axel på bas, Sandra på sång, Elias på trummor och Elin på sång, till 'Håll om mig' - resultatet blev så bejublat att bandet genast beslöt sig för att starta en karriär bland stjärnorna - kanske dags att dra sig tillbaka och leva på deras framgång...ja...inte jag då, jag kan rodda. Till nästa gång föreslår jag att Vrångö senior ställer upp - min morsa spelar både orgel och nyckelharpa och tror att hon kan spela fiol, farsan lirar bas, trummor och gitarr, jag vet dessutom att Ulrikas morsa spelar munspel, hennes svärmor spelar visst blockflöjt och Matts säger att hans far kan spela trummor...det skulle verkligen kunna vara en överraskning-fusionband from hell...(jag känner mina föräldrar).
Det blev även lite allsång, märkligt vad vissa låtar är svåra att göra allsång av! Och när jag går runt bland borden och sjungande publik slår det mig vilken speciell form av 'underhållning' det är - och kanske att det också är lite svenskt... att sjunga tillsammans - verkar i alla fall göra folk på riktigt gott humör... i alla fall en del folk...Ulrika jagar bokstavligen stackars Johannes runt området för att få honom att upphäva sin stämma, sällan skådat allvarligt fall av mikrofonskräck! Själv fick jag det obeskrivliga nöjet att sjunga duett med Johan till 'En kväll i juni' - oklart om Johan uppfattade att det var en duett iofs...jag var ganska långt bort. Och så ABBA låtar på rad, med våra fina, fina, fina ABBA-kläder...att de är inhandlade på någon butik för skämtartiklar blev dock jobbigt uppenbart då jag fäste in-ear mottagaren i byxlinninen och fick fokusera första låten på att inte tappa byxorna - charming... det hade också kunnat bli en överraskning. Ärligt talat jag gillar inte överraskningar - jag gillar tydlighet och är ett fan av strukturer ramar, listor och ordningar - som det här med att Magnus spenderar spelningar bakom glas...alltså det är inramning. Teorierna om varför Magnus sitter bakom glas är många: det är ett spottskydd, det är för att vi skall kunna sätta lock på och frakta honom enkelt, det är för att förhindra honom från plötsliga stage dives.... och så plötsligt och äntligen, äntligen fick Magnus en fin förklaring att svänga sig med: det är ett trosskydd...och det är så klart Magnus som skall skyddas.
När mörkret faller över Vrångö och nya Mittvik drar dansen igång, det är lite småkyligt, men folk hänger sig kvar och håller värmen uppe på dansgolvet. Det är en fin syn - gamla och unga Vrångöbor och gäster som dansar och skrattar tillsammans, tiden går fort när man står ser och på...ja vi sjunger och spelar så klart lite också - vi står inte bara där och fluktar... Som gästartist för kvällen har vi fått låna in Axel som spelar sax med oss hela kvällen, impande inhopp!
Vi håller tiden hyfsat och i sista låten är det tänkt att ett fyrverkeri skall braka loss lagom till sluttonerna - häftigt! Nu blir det inte riktigt så...istället brakar det i gång mitt i låten - och faktiskt...det är nästan mer effektfullt så, inte alltid det är negativt med kort stubin - fyrverkeriet avslutas i stället precis till sluttonerna av 'the show must go on' - och det måste den väl kanske...men inte denna dag...