31 maj - Ringön
Något ringrostigt aningens decimerat Rhapsody ut till Ringön och Göteborg Vtten + kretslopp årliga vårfest (jag tror det var det i alla fall). För en gångs skull verkar vädret på vår sida - nästan lite för mycket på vår sida kan man tänka... 25 grader och sol... perfekt dag att spendera utomhus - det gör då inte vi utan harvar inne i ett tält... Själv anländer jag förstås i lagom tid för att slippa lyfta, rodda, klättra och koppla, ibland är man extra glad at man har ett jobb. De som har jobb på Göteborg vatten + kretslopp (let's call them that) verkar också glada över att ha ett jobb där de får gå på Western fest... alltså Western fest - någon som vet får gärna berätta för mig vad syftet med temafester är. Alltså vad skall temat vara till för? veta vad man skall äta? För att veta vad man skall ha på sig? Lite som att ha skoluniform så att ingen blir utanför?! I så fall är ju temafester fint...annars är det mest märkligt...å andra sidan motiverar ju western-tema att man får lov och anledning att hyra in en mekanisk tjur... sånt som alla dödsföraktande önskar sig.
Det finns en del saker i livet man kan tänka att man håller för, om inte heligt så i alla fall högt... För mig handlar det om principer jag har - sån't som är viktigt för mig, vi kan kalla det för levnadsregler - såna har jag en hel del...man prasslar inte på bio, matchar inte rött och rosa, och lyssnar framför allt inte på dansbandsmusik. I dansbandsmusik ingår sånt som Tomas Ledin och Gyllene Tider av senare årgång. De senaste åren har jag fått styrka på foten vad gäller Ledin och Gyllene Tider - folk gillar sånt, det är bara att gilla läget och låtsas som om Sommartider och Sommaren är kort is "da shit"... men dansband på riktigt... alltså vad är det där med matchande kläder, fånflin och cowboyhattar?! Och plötsligt där i fredags kväll förstod jag vad Western-temat hade gjort med oss... hur det märkliga fenomenet temafest och western hade förvandlat VR till något som ser ut som ett dansband... där sitter Magnus i rutig skjorta och en stråhatt han säger sig ha inhandlat i en kvinnoaffär (vad det nu är för ngt...) Ett tjut i från korridoren "men åååååh den är ju för liten....vems är den" - det är Martin som försöker klämma in sig i Annas skjorta för visso...men den är rutig. Mike har krängt på sig nåt liknande, och en hatt som kanske inte går för cowboy-hatt... men kanske är det en western hatt...från västerut någonstans? USA - eller Frölunda eller nåt sånt. Ulrika har skickat efter en rutig skjorta från syrran på Styrsö, Anna har inhandlat en ny, själv hde jag redan alltför många rutiga på lager (men försökte hävda att jag ingen hade för att slippa undan). Var Matts hittat sin har jag ingen aning om, men han är förstås en sån där tema-fest supporter och har väl en maskeradavdelning i garderoben. Till min fasa och i samlad trupp insåg jag att vi förvandlats till något som såg allt för mycket ut som ett dansband - och det gjorde nästan ont... jag ville inte att någon skulle se oss i det läget...vi som är så mycket nitar och läder och skinnbrallor annars (yeah right...). Tänk om vi fastnar? tänk om Martin tvingas spela med gitarren under hakan, tänk om vi måste gå en buggkurs, tänk om jag måste göra en spellista på Spotify med Vikingarnas bästa, tänk om vi måste spela "Ma- ma- ma- ma- ma- malena", "tiotusen röda rosor" och "i min egen blå kavaj" (den heter typ så) tänk om vi måste ha matchande blå sidenkavajer och kamma mittbena, använda palettgrejer eller alltid alltid bära cowboy-hatt...framtiden ter sig i detta ljus dystrare än någonsin.
Så den vanliga väntan på att festen vill ha musik...denna gång i ett konferensrum där bekanta scener spels upp - skulle väl i princip kunna skriva ett manus för hur det skulle se ut innan varje sådant tilfälle...det hela verkar upprepa sig...kanske Nietszche har en poäng i det där med repetition... han hade förstås gett upp sitt hopp om humanismen långt innan det hände, om han använt VR som studieobjekt....allt verkar ske på samma vis varje gång..
1. Vi fipplar med koder och dörrar och blir ute eller innelåsta...den intrikata koden 1111 är förstås lätt att glömma och dörren går inte upp trots att Magnus visar upp både kort och allt han har i kameran (istället för kortavläsaren ska tilläggas...). 2. Martin somnar (det är obligatoriskt). 3. Mike ritar på tavlan 4. Ulrika har glömt att äta och är as-hungrig - Jennie matar med frukt 5.Anna handlar mat åt alla...(och tar med sig Magnus på inköpsrundan så att vi andra får ledigt en stund ;) - och Matts är trött och oroar sig för fingrar och kramp.
Tii slut får vi i alla fall börja spela - skönt... Tapper dans på asfalt, jag och Anna testade golvet och tyckte det funkade bara bra... publiken har föstås kalasat på bra och snart får vi gäster på scen... gäster som tycker det är as-kalas med ett eget karaokeband! Jag och Anna är snälla och delar med oss av våra microfoner som snälla lekkompisar gör...och inser sedan att nykterhetsgraden hos våra inlånade sångare gör att de lämnar rester i form av vin öl och sprit, pretty much all over the place... att desinficera skulle kännas fint, å andra sidan skulle det väl vara i princip att göra jobbet en gång till... Nyaste numret Money, money, money satt nästan som en smäck- tur att vi förnyar oss en aningens aning varje gång...hmmm